Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Öfver J. O. Wallins vitterhetsförsök, första bandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVER J. O. WALLINS VITTERHETS-FÖRSÖK. 15
och religionens hugsvalelse. De sköna blommor, hvilka
sångmön der upphemtar, sammanbinder förståndet med en
fin, föga synlig tråd; men, någon gång vidrörda af den
kalla handen, förlora de dock uti en cirklad krans det
lifligaste af sina tjusande färger. Ledigare och mera friska
hade de sprungit fram, om de varit mindre omsorgsfullt
ihopflätade. Sådant är åtminstone vårt tycke, och hvilken
granskare, äfven med högre och rättmätigare anspråk än
våra, fördristar sig att yttra mera än sitt enskilda tycke
emot en poetisk form, som valdes af Oxenstjerna, och som
Wallin användt, väl i en dikt blott, men i en, hvarmed
han täflat om svenska akademiens stora pris och rättvis-
ligen det vunnit?
Framför den likaledes belönade sången öfver Gustaf
den tredje förekommer under namn af Preludium den
hänförande dityramben sjungen invid den odödlige konun-
gens ärestod. Hvad Sergel tänkt och känt, då han bil-
dade denna Apollo-stod, har Wallin uttryckt i språkets
musik. Begges konstverk likna hvarandra äfven i en ren
klassisk stil. Det ena röjer en konstnär, som bildat sig
genom ett djupt studium af den antika skulpturen, det
andra en poet, hvilken valt Horatius till sin mästare. Vi
önska, att detta oförlikneligen sköna poem måtte icke blott
läsas utan studeras af de unga män, som känna i sitt inre
någon kallelse till den högre lyriken. Den derefter föl-
jande sången börjar med en härlig framställning af de
tre Gustavernas stöder och af minnen, som de väcka. Den
fortgår i en jemnt underhållen hög ton, beprisande Gustaf
den tredjes värf, mäktiga snille och ädla hjerta, klagande
öfver hans rysliga fall, och slutligen uppmanande sven-
skarne, att under .de faror, som då (vid slutet af 1807) ho-
tade, visa sig värdiga honom och sina förfäder. Men,
ehuru högtidligt klingande äfven denna sång är, anse vi
den icke vara så-fullkomlig som dess preludium. Det före-
kommer oss, som öfverginge den någon gång till äremin-
net, som förlorade sig stundom skalden uti historiska
betraktelser, som gjorde omdömet en obehörig inkräkt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
