Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Minne af G. J. Adlerbeth. Inträdestal i Sv. akademien den 29 November 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNE AF G. J. ADLERBETH. 43
tredje hade hellre velat omhvälfva än odla, hellre äflas
att uppkasta den grund, på hvilken han stod, till fjäll,
än att rödja de fält han emottog åt blommor och skör-
dar, framkalla glädjen i dälderna och i deras lunder
sångens lif: kunde han då det, borde han det våga?
Understödd af nationens allmännaste önskningar hade
han förändrat regeringssättet. Ännu svallade dock många
sinnen efter stormen. Skulle han då på nytt uppröra
dem genom försök att omskapa allt, äfven det bättre,
som den förgångna tiden lemnat efter sig? Skulle han,
Lovisa Ulrikas son, förkasta den nyare bildning, som en
Dalin, en Gyllenborg, en Creutz, en Höpken, en Her-
mansson, en Botin och många flera snillrika och förtjenst-
fulla män, uppmuntrade af henne, gifvit åt svenska vit-
terheten? Nej, denna tidens vett hade ej låtit sig så
gäckas, ty det erkände hela den fortgående skapelsens
grundlag, som bjuder, att det nya skall utveckla sig ur
det gamla. Nej, Gustaf den tredje var för stor att göra
sig vidunderlig. Men han var ridderligt stor. I hans
själ brann en evig idé, vårdad, såsöm den heliga elden
på Vestas altare, af de mildare känslor. För sitt folks
ära lefde han, för sitt folks ära kämpade han mot det
förderfligaste af alla välden, den med råhet förenade
rikedomens. Några mansåldrar förut skulle verlden hafva
sett honom med väpnad arm fullfölja Gustaf Adolfs värf,
ty han saknade i,cke heller detta allmännare mod, som
trotsar döden. Nu var Europa lugnt; nu efter långa
mödor var hvilans flygtiga stund inne för henne; nu
handlade den eviga striden emellan anden och sinligheten
endast om valet af njutningar. — Ett begrepp, förestäl-
lande allmakt öfver jordiska ting, reste sig i alla land att
kufva de förslappade idéerna, som ännu qvarlefde ifrån
riddaretiden. I hela sin yppiga och tunga rustning fram-
gick penningen, förtrampande dygden, hånande religionen,
trotsande hedérn, gäckande den ordning, som lagar och
seder af ålder stadgat. Forvärfningen af rikedom upp-
stegrades till ett sjelfständigt ändamål, ifrån att vara ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
