Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Minne af G. J. Adlerbeth. Inträdestal i Sv. akademien den 29 November 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 VITTRA UPPSATSER, TAL OCH ÄREMINNEN.
medel för andra högre. Den bief en angelägenhet för
staterna och icke blott för den enskilde mannen. Man
räknade hvad ett folk var värdt, såsom man efter köp-
mannens bokslut beräknade hans värde. På vinnings-
lystnaden hvilade en ny statsvetenskap, som skulle lära
regeringarna att göra sina undersåtar rika för att med
deras afgifter kunna köpa åt sina välden styrka, åt sina
nationer trygghet och ära. Dess första grundsats var
menniskokraftens söndring, så att den, fördeläd på sär-
skilda stycken af hvarje arbete, måtte frambringa den
största möjliga tillverkning; dess yttersta slutföljd skulle
blifva menniskosamfundens förvandling ifrån lefvande or-
ganismer till döda mekaniska konstverk. Arbetsfördel-
ningen sträckte sig ifrån handtverken äfven till veten-
skaperna. Boktryckerikonsten hade splittrat lärdomen i
en otalig mängd afkunskapsskärfvor, som nu upphemtades
af särskilda arbetare för hvarje särskild art och efter de
för dagen gällande systemen lades i ordning, ofta utan
annat ändamål än samlingens rikedom. Visdom och be-
läsenhet söndrade sig allt mera; intet gemensamt sinne
för det sköna sammanhöll konstens flerfaldiga bemödan-
den att framställa det. Skalden var främmande för bild-
huggaren och målaren och dessa för tonsättaren. Ifrån
ungdomens första år riktades dess uppfostring till enskilda
syftemål; det allmänliga i unga medborgares bildning
inskränktes till några elementariska färdigheter, för hvil-
kas hastiga förvärfvande medlen oupphörligen förbätt:
rades. — Gustaf den tredje såg detta vinningslystnadens
och det klyfvande förståndets tidehvarf inträda, och hans
snilleblick upptäckte dess syftning. Då framstod han
att rädda det svenska lynnets ädelhet och förena sven-
ska sinnen. Men han rustade sig till strid mot det in-
brytande förderfvet icke såsom en rå kämpe, lyftande
klubban under huden af något slaget vilddjur, utan som
en lysande riddare, hvars skicklighet att föra den gyllene
lansen spridde en öfverväldigande förtjusning omkring
hans styrka. I allt visade han sig ridderlig; äfven i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
