Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vittra uppsatser, tal och äreminnen - Minne af G. J. Adlerbeth. Inträdestal i Sv. akademien den 29 November 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 VITTRA UPPSATSER, TAL OCH ÄREMINNEN.
byggnad, som Ludvig den sextondes husliga dygder allena
icke förmådde att sammanhålla. Samma handkraft, som
efter Smiths andelösa lära endast frambringar något
värde, står nu ofta i England väpnad mot allt hvad den
ädlare britten med en egen vishet och ett eget högt
sinne hittills bevarat såsom ett heligt arf af sina fäder?
Och sjelfva den berömda läran, huru hotas icke hon att
blifva sprängd af den nyare ångkraften? Öfver Sverige
har ock förödelsen framfarit. Mången enskild förmåga,,
som lofvade fäderneslandet gagn och heder, har gått
förlorad genom denna, en kemisk skedning liknande upp-
lösning, hvilken till moln sublimerar tanken -och fäller
handlingen till stoft. Medan det ädlare sinnet irrsväfvat
öfver allt verldsligt, har den råa nyttan blifvit lemnad
utan tillräckligt motstånd inom sin låga krets, den hon
efter naturens allmänna vidgriingslag allt mer och mer
utsträckt. Ocker är den ena, svärmeri den andra ytter-
ligheten, emellan hvilka tidslynnets svängningar hotat
att kasta våra söner. Men ännu ibland oss verkar Gustaf
den tredjes anda, den lika mäktiga till lyftning som till
hejd; hon, som sökte att inom bestämda former fästa
det eviga vid jorden, det oändliga vid tingen, snillet
vid gagnande mödor; .hon, som på en gång lifvade Kell-
gren och Sergel och Chapman och Liljencrantz. De
vekare af dessa former hafva fallit, likasom den ömtåliga
blomman vissnar för en kylig vind. Men den ridderliga
känsla för all skönhet, som Gustaf den tredje ingöt i
nationens hjerta, är ännu varm och ren hos mången,
yttrar sig ännu hos menigheterna genom uppoffringar
för Sveriges ära och genom en kärleksrik vördnad för
hjeltedygder. Det är denna känsla, som under de sista
vådliga skakningarna räddat staten och tronen, pen
nation, som hon förädlade, har, utan att söka annat be-
skydd än en segersäll härförares, andra fördelar än en
vis ledning åt sin mandom, kallat till denna tron en stor
enskild man, hvilken endast genom sina bragder och sitt
ädelmod var med Vasarne beslägtad. Europa har sett,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
