Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Svar på Allmänna Journalens anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVAR PÅ ALLMÄNNA JOURNALENS ANMÄRKNINGAR. 349
språk på titeln af liberal. Den må då med uteslutande
rätt tillkomma dem, som efter parisiska begrepp oupp-
hörligen tala om en folkmakt, men i sjelfva verket endast
erkänna denna, hvilken skockar sig framför hufvudstadens
bagarebodar.
När man åter såsom jag vill visa, att en princip af
kärlek och icke af feghet bör leda undsättningsanstalter;
att den nödlidande bör räddas derför att han är stadd i
nöd, och icke derför att han är farlig; så måste man
undanrödja teorien om statens uppkomst ifrån ett skydds-
kontrakt; så måste man antaga, att staten är något högre
och ädlare än ett försäkringsbolag. Det var således icke i
’ oträngdt mål, som jag uti en afhandling om undsättnings-
anstalter förklarade mig mot läran om samhällsfördraget,
sådan den är antagen af de europeiska statslärare, som
sjelfva kalla sig liberala. Ordet europeiska, hvilket an-
märkaren kommit att öfverse under sin räddhåga att blifva
i nästa häfte af Odalmannen utmålad till en spansk negro,
uppenbarar dock tydligen, att jag ej hade några vissa
svenska personer i sigte. Jag framlade min protest emot
en teori, som öfver hela Europa ömsom yrkas och ömsom
bestrides. Men sannerligen jag aktade nödigt att an-
ställa en spärridning mot »våra liberale»; ty om jag
stundom läst små artiklar i dagbladen, hvilkas anonyma
författare tillagt sig detta namn, hade jag dock icke
kunnat upptäcka, att deras oftast mot hvarandra stridiga
satser utginge från något stadgadt begreppssystem, eller
berättigade dem till någon plats ibland europeiska stats-
lärare. Jag anhåller således, att anmärkaren må vara
försäkrad, att i fall jag också egde, såsom han säger,
»en stilistisk förmåga, som ofta gör kvitt till svart*, skall
jag dock icke i kommande häften af Odalmannen mera
än i de redan utkomna med min svartkonst omedelbar-
ligen vidröra honom eller någon annan lika liberalt hvit-
menad ibland svenska dagbladsskrifvare.
Det hade varit att vänta, att anmärkaren, som upp-
trädt att docera öfver läran’ om statsfördraget, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
