Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Svar på Allmänna Journalens anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVAR PÅ ALLMÄNNA JOURNALENS ANMÄRKNINGAR. 379
Jacob Fries1, hvilka yttrat sig härom, den förre för trettio-
två och den senare för tjuguett år sedan, samt följ-
aktligen icke hemtat någon lärdom ur den nya skola,
som under de sistförflutna åren i Tyskland uppstått.
Såsom en af Schellings motståndare har Fries stundom
blifvit i Allmänna Journalen med synnerlig aktning åbe-
ropad; och när han utfört en bevisning, att staten icke
kan grunda sig på öfverenskommelser, att ett statsgrund-
fördrag är en motsägelse, när han förkastat läran om
folkets suveränetet, när han sagt, att en statsförfattnings
rättmätighet icke kan tillvägabringas genom någon konst-
lad organisation af regeringen, utan beror på det styrda
folkets väsende, på dess kraft och bildning, så borde
man tro, att en opinion härutinnan enlig med hans icke
skulle blifva såsom ett nymodigt svärmeri i samma dag-
blad förkättrad. Äfven af nyare franska författare, som
räknas bland de liberale, har denna opinion blifvit yttrad.
Uti den förut åberopade skriften af Benjamin Constant
säges, att det borgerliga samhällets upphof är en out-
grundlig hemlighet. Bailleul har i en år 1819 utgifven
kritik af fru Staels arbete öfver franska revolutionen
framstält sin öfvertygelse, att »menniskors förening i
borgerligt samhälle icke härleder sig från något kontrakt,
som en nyck kunde stifta och en nyck upphäfva, utan
ifrån Skaparens vilja»; att folkets suveränetet efter de i
senare tider antagna begreppen derom vore en orimlig-
het, dels emedan den förde till en osäkerhet och ett
vacklande, som ej kunde förenas med rättvisa och ord-
ning, och dels »emedan den grund, på hvilken de mensk-
liga samfunden hvilade, vore oberoende af menniskors
vilja och mäktigare än den, i följd hvaraf denna alltför
oft£ nyckfulla vilja icke borde anses såsom regel för
eller upphof till de i samhället verkande makter». Men
samme Bailleul, som varit ledamot af nationalkonventet,
försvarar i allmänhet franska revolutionen, hvälfver skul-
den för dess rysligheter på emigranternas och främmande
1 Philosophische Rechtslehre\ 1803. i6<
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
