Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Svar på Allmänna Journalens anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386 UPPSATSER I POLITISKA OCH SOCIALA ÄMNEN.
dock borde sättas till ett idealiskt mål, dit de genom till-
fälliga yttre omständigheter bildade staterna skulle sträfva
att sig närma. Begge betrakta stat såsom en frivillig,
mer eller mindre färdiggjord menniskoinrättning. Men
realisterna konstruera den genom en enda akt af förenade
viljor; för dem, så vidt de äro konseqventa, blifver hvarje
existerande stat antingen absolut rättmätig, när den kan
anses grunda sig på en sådan akt, eller orättmätig, när
den ej leder derifrån sitt ursprung, hvilket senare för-
hållande skulle inträffa med eröfrade stater, d. v. s. med
de flesta eller kan hända alla i verlden. Idealisterna der-
emot anse de verkliga staterna såsom nödtvångsprodukter,
hvilka småningom böra utbildas till den fullkomliga rätts-
enlighet, som ett fritt statsfördrag skulle bestämma. Reali-
sterna ur Lockes och Rousseaus skolor fordra, att en
orättmätigt grundad eller emot kontraktet regerad stat
skall omskapas till rättmätig genom en enda akt af
det suveräna folkets allmänna vilja; några af dem gifva
denna vilja makt att bryta sjelfva samhällsfördraget. Idea-
listerna åter hålla staten för helig och regeringsmakten,
huru den ock utöfvas, för oemotståndlig. De förres lära,
då den med konseqvens utföres, sanktionerar revolutioner,
de senares endast reformer.
Vill man jemföra Lockes skrift om borgerlig regering
eller Rousseaus Contrat social med Kants eller hos oss
med Boethii rättslära, så skall man finna, till hvilka stridiga
resultat föreställningen af ett fördrag såsom hvarje stats
yttersta rättsgrund kan leda. När Rousseau tillerkänner
en nation frihet att godtyckligen förändra sitt regerings-
sätt, afsätta sin regent och äfven upplösa sjelfva sam-
hället1, yrkar deremot Kant, att en regent har emot sina
undersåtar endast rättigheter, men inga andra än samvets-
pligter2. Begge utgå dock från samma abstrakta grund-
begrepp, hvilket således visar sig genom sin tomhet vara
1 Man läse, för att öfvertyga sig härom, i8:de kapitlet i 3:dje boken
af Contrat social.
2 Metaphysische Anfangsgründe der Rechtslehre, s. 174.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
