- Project Runeberg -  Valda skrifter af Hans Järta / Andra delen /
389

(1882-1883) [MARC] Author: Hans Järta With: Hans Forssell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Svar på Allmänna Journalens anmärkningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVAR PÅ ALLMÄNNA JOURNALENS ANMÄRKNINGAR. 389
begrepp, hvilket i vårt lagspråk uttryckes med termen:
litet vetande. Men om också någon myndighetsförmåga
der antages, huru vidt sträcker sig då qvinnans? När,
utan afseende på det .menskliga förståndets hastigare
eller långsammare utveckling under skiljaktiga klimat,
inträder der ynglingens? Är mannen, vid betinget om
den naturliga frihetens inskränkning, hustruns målsman,
i fall ordnadt äktenskap före borgerligt samhälle kan
tänkas, och fadern barnets? Då hade tre fjerdedelar af
de förenade viljorna aldrig uttryckligen bifallit samhälls-
inrättningen. Då vore det de starkastes, husfädernas, väl-
behag, men icke allas fria samtycke, som låge till grund
för samhället. Då kunde man, ehuru icke i de filosofiska
rättslärarnes mening, medgifva, att staternas historiska
ursprung vore juridiskt. Men då blefve också qvinnan
en ofri menniska och barnet föddes till undergifvenhet
under främmande viljor, till passiv lydnad. Dock, hvilka
helst de behöriga kontrahenter varit, som afslutit sig
emellan det första samhällsfördraget, måste de, efter rea-
listernas föreställning och såsom Locke i tydliga ord
säger, »hafva begifvit sig tillsamman för att förena sig
uti en sluten menighet». Detta måste nödvändigt hafva
skett en viss dag, om alla skulle med full frihet kunna
samråda öfver frågan, huruvida de borde ännu längre
förblifva i naturtillståndet eller inrätta sig ett mera fred-
ligt. Hvem utfärdade då öfver det vidsträckta ödelandet
kallelsen till detta vildmöte? Var han icke redan, i kraft
af någon naturlig öfverlägsenhet, en anförare för sin folk-
stam, hvilken således derförinnan af naturdrift vuxit ut
till ett förenadt helt under styrelse? Förde åter någon
tillfällig händelse de första statskontrahenterna tillhopa,
hurudan blef då de öfriges rätt, som lefde uti nejden,
men icke kommit att deltaga i sammankomsten? När
de hvar för sig fingo veta den af en slump förenade
hopens beslut att sammandraga sina krafter under sty-
relse af en allmän vilja, återstod för dem intet val emellan
att fortsätta emot en massa dén förra striden man och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:11:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hansjarta/2/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free