Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Svar på Allmänna Journalens anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVAR PÂ ALLMÄNNA JOURNALENS ANMÄRKNINGAR. 403
tänkte han sig det i sanning icke så sällsynta, att en
eljest oklanderlig man hvarken hade lust eller fallenhet
att deltaga i en folkförsamlings öfverläggningar. Då till-
lade han hustrun rättighet att i mannens ställe der upp-
träda för att afgifva, icke sin egen, utan hans röst. Men
sedan Fichte sålunda afgjort frågan om unga flickors och
fruars rätt till statsborgerlig verksamhet, betänkte han,
att det funnes qvinnor, som hvarken stode under faders-
väldet eller hade någon röstegande man till sin viljas
organ: enkor, frånskilda hustrur och gamla, myndiga jung-
frur. Dessas naturrätt att vara lagstiftare vågade han
icke bestrida. De vore ej någon man undergifna, och
således måste han tillerkänna dem karlarnes frihet att
sjelfva utöfva sina medborgerliga rättigheter samt främst
ibland dessa den att personligen rösta i republiken1. Ovil-
korligen förklarade han likväl damer oberättigade att för-
valta embeten i staten, emedan en embetsman borde vara
sjelfständig och qvinnan upphörde att vara det, om hon
trädde i äktenskap2. Löftet att aldrig gifta sig vore då
ett vilkor, som staten måste fordra af en dam för att
kunna anförtro henne något embete. »Men», säger han,
’ Man bör hoppas, att vid en blifvande förändring af svenska
nationalrepresentationen denna rättsfordran icke förgätes.
2 De karlavulna grundsatser, som Stockholmspostens nuvarande redak-
tion för någon tid sedan framstälde i recensionen af Vublina, synas vara
hemtade ur Fichtes naturrätt. Denne filosof tillät väl qvinnan att skrifva
böcker, men endast för sitt kön och om dess angelägenheter, endast med
afsigt att gagna men ingalunda af begär till ära, eller af auktorlig behag-
sjuka, hvilken med uteslutande rätt tillhörde manköqet. Hustrur ville
han icke ens unna någon frihet i detta fall, emedan en gift qvinna
skulle >genom sin ära såsom författarinna vinna en af hennes man obe-
roende sjelfständighet, som nödvändigt försvagade och hotade att upp ■
lösa det äktenskapliga förhållandet»; en nödvändighet, som man likväl
har någon rättighet att betvifla, när man egt den lyckan att se fru Lenn-
gren i hennes »hus. Det sträcker sig således äfven till filosofernas lag-
stiftning, att les plus forts ont fait la loi. Icke blott för det svenska
qvinnokönets frihet utan äfven ’ för de svenska karlarnes bildning var
det lyckligt, att Birger Jarl ej-kände någon annan naturrätt än den, som
är skrifven i hvarje ädel mans hjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
