Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i politiska och sociala ämnen - Om statsskuldsystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o6 UPPSATSER I POLITISKA OCH SOCIALA ÄMNEN.
utbildadt derhän, att fråga nyligen förevarit i deputerade-
kammaren om en lag mot de skändligaste sätten att det
bedrifva. Huruvida sparsamheten skulle blifva national-
dygd hos hvarje folk, bland hvilket det vidsträckta äfven-
tyrliga spelet infördes, öfverlemnar rec. åt alla dem att
bedöma, som haft tillfällen att betrakta spelares seder
och lefnadssätt.
En ibland de förtjenster, dem hr C. A. A:s lifliga
inbillningskraft tillägger statsskuldsystemet, är den att
nedtvinga penningeräntan. En ökad efterfrågan af kapi-
taler skulle således ej hafva samma verkan som en ökad
efterfrågan af varor och arbete; den skulle ej höja, utan
tvärt om fälla prisen på dem! Denna paradox söker hr
C. A. A. bevisa med det uppgifna förhållandet, att rän-
tan å de franska statslånen, som då de upptogos skall
utgjort 8 ’/s procent, under sju år fallit till 5 procent och
att »statens förnämsta finansierer trodde sig utan fara kunna
föreslå, att staten nedsatte räntan till 3 procent». I följd
häraf påstår han, att »räntan hade således sedan den nya
statsskuldens införande i Frankrike i sjelfva verket fallit
ifrån 8 till 3». Men var väl räntan å enskilda lån i Frank-
rike 8 V3 procent näst före eller vid den tid, då en så
hög räntevinst betingades för lån till staten? Derom
tviflar rec. Hvad han deremot vet är, att räntan å de
franska statslånen, efter deras nuvarande pris, foga under-
stiger 5 procent och aldrig fallit till 3. Hr C. A. A. torde
icke hafva erinrat sig — ty säkerligen var det honom
bekant — huru det tillgår, när en regering vill ned-
sätta utlofvad ränta å fonderade statslån. Då, liksom när
den först bestämmes, beräknas den vanligen för ett högre
nominelt kapital än det erlagda1. Så skulle den ränte-
reduktion utföras, hvilken ministern Villèle föreslog år
1824, men som då mötte motstånd och sedermera ej
’ Detta bruk att bestämma skuldkapitalet, hvarå en viss ränta ut-
fästes, till högre belopp än det verkligen erhållna, infördes i England
till någon vidd först under amerikanska kriget. Samma bruk i enskilda
lånetransaktioner torde icke vara obekant för vissa svenska gäldenärer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
