Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Poetiska stycken - Sånger i Dalarne: Natur, minnen och hopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
634 POETISKA STYCKEN.
Jag då med bitter harm min ålders vanmakt kände,
Men tänkte: plantan blir ock träd en dag;
Och i min själ ett heligt nit sig tände
Att yppa Dalas fräjd och anda, också jag.
Mig födde ock det land, hvars hjeltelynne klingar
Från Stjernhjelms harpa, uppstämd af Wallin;
Mig hänför ock, på sina lätta vingar,
Af hennes fria ljud den skära harmonin;
Men svalan ej förmår de starka örnar följa
I deras flygt uppöfver hennes syn;
Med trånad sväfvar hon invid den bölja,
Som vaggar i sitt sköt den rika aftonskyn.
Och här sin vinges spets den skygga hastigt doppar
I skimret, sänkt från solens gyllne klot,
Och tror sig bringa några ljusets droppar
Till skuggan af sitt bo vid låga takets fot.
Så sväfvar ock min sång invid de stolta vågor,
Som tyda kraften af en stor natur;
Der flödar glansen af de högre lågor,
Men icke lyftes den med droppen derutur.
Ja, Dalelf! den natur, hvars anda mäktat bryta
De stela fjättrarna af vinterns köld,
Står återbildad än uppå din yta,
Så skön, som fordomdags, på kämpens blanka sköld.
Vid dina forsars dån en ymnig ström sig hvälfver
Af minnen och af hopp uti min själ;
Den jord du skyddar, väldige bland elfver,
Ännu ej burit har och bär ej någon träl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
