- Project Runeberg -  Socialdemokratiens århundrade / Band 1. Frankrike, England /
249

(1904-1906) [MARC] Author: Hjalmar Branting
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det var visst icke endast Vinoy
som genast började med att skjuta
fångar utan dom och ransakning.
General Gallifet lät redan den 2 april
skjuta 3 man, som hans folk
tagit i ett värdshus vid
middagsbordet. »Jag förklarar dessa banditer
ett skoningslöst krig», skref han
efter den bedriften; »jag har måst
statuera ett exempel.» — »Själf var
han», skrifver Lissagaray,
»intetannat än en af den ’högre’ societetens
lyckoriddare, först minerad på
aktriser och sedan underhållen af dem.
Beryktad för sina rofferier i Mexiko
hade han hastigt avancerat till
brigadgeneral tack vare sin fm, som
spelade en framstående roll i det
käjserliga hofvets orgier. Intet är
så uppbyggligt i detta inbördeskrig
som de främsta representanterna för
’allt anständigt folk’.»

Kommunen besvarade dessa
af-rättningar med att låta fängsla några
af sina motståndare i Paris, bl. a.
ärkebiskopen, och hota med att låta
skjuta dem — två för hvar mördad
fånge, hette det i ett dekret, tre för
hvar, skref man i ett annat. Men
tills vidare stannade det vid
hotelserna, och de ledande i Versailles
begagnade dem blott till att
ytterligare ut måla kommunardema som
vilddjur, men fäste i själfva verket
föga afseende därvid. När längre
fram Kommunen erbjöd Versailles
att utvexla ärkebiskopen och ett
antal andra mera bekanta män, hvilka
fängslats som gisslan, mot Blanqui,
svarade Thiers nej. Han brydde sig
icke om Kommunens fångar, de
fingo stå sitt kast, långt hällre än
att Paris fick en ansedd och
energisk ledare. •

LOUISE MICHEL.

*833—

Född på ett landtgods som dotter på
sido-linien till godsägaren, fick hon på faderns
egendom en utmärkt uppfostran. Blef
lärarinna och kom till Paris, där hon med
lidelse kastade sig in i agitationen mot
käjsar-dömet. Under Kommunen var hon en af de
ifrigaste för att rycka kvinnorna med; hon
var verksam både som barmhärtighetssyster
och i striden och deltog med dödsförakt i
gatukampen mot Versailles-trupperna.
Dömdes af krigsrätten i Versailles, inför hvilken
hon uppträdde med öfvertygelsens hela
djärf-het, till deportation till Nya Caledonien.
Återkommen till Paris efter amnestin 1880
kastade hon sig med obruten ifver in i den
revolutionära agitationen, verkade genom tal
och skrifter, bl. a. en rad romaner, för
massornas uppvigling mot de bestående
orättvisorna. Dömd gång på gång till fängelse,
bl. a. för ledning af en skara arbetslösa,
som plundrade en bagarebod; står den
anarkistiska rörelsen närmare än den
parlamentariska socialismen. En hämndens sibylla i
sina utgjuteiser mot bourgeosin är Louise
Michel gent emot alla nödställda den mest
hjärtegoda och uppoffrande kvinna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:18:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hbsda/1/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free