Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Lillklas och Storklas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det var mormor min och inte mig du slog ihjäl, sade
Lillklas; och henne har jag nu sålt och fått en skäppa
pengar för.
— Det var minsann bra betaldt, sade Storklas och
skyndade sig hem och tog en yxa och slog genast ihjäl sin gamla
mormor, lade henne på vagnen, körde henne in till staden,
till apotekaren, och frågade honom, om han ville köpa en död
menniska.
— Hvem är hon och hvar har du fått henne ifrån?
frågade apotekaren.
— Det är min mormor, sade Storklas. Jag har slagit ihjäl
henne för att få en skäppa pengar.
— Åh, Gud bevare oss! sade apotekaren. Så ni pratar!
Säg för all del inte så der till någon, ty det kunde kosta er
hufvudet. Och nu sade han honom, hvilken förfarlig synd han
hade begått och hvilken dålig menniska han vore och att han
borde straffas. Storklas blef nu så förskräckt, att han sprang
från apoteket direkt ut i vagnen, piskade på hästarna och for
hem; men apotekaren och alla menniskor trodde, att han var
tokig, och läto honom derför fara hvart han ville.
— Det skall du få betaldt för, sade Storklas, då han var
ute på landsvägen. Ja, det skall du få betaldt för, min käre
Lillklas. Och nu tog han, så snart han kom hem, den största
säck, han kunde få tag uti, gick derpå öfver till Lillklas och
sade: Nu har du narrat mig igen. Först slog jag ihjäl mina
hästar och så min gamla mormor. Alltsammans är din skull;
men nu skall du aldrig narra mig mera. Och så tog han
Lillklas om lifvet och stoppade honom i säcken, kastade honom på
ryggen och ropade till honom: Nu går jag ut och dränker dig.
Det var en lång väg att gå, innan han kom till ån, och
Lillklas var icke så lätt att bära. Vägen gick tätt förbi
kyrkan, orgeln spelade, och folket sjöng så vackert der inne;
och så satte Storklas sin säck med Lillklas uti bredvid
kyrkdörren och tänkte, att det kunde vara så godt att gå in och
höra en psalm först, innan han ginge vidare. Lillklas kunde
ju ändå inte komma ut, och allt folket var der inne; och så
gick han in.
— Hå hå! hå hå! suckade Lillklas inne i säcken och vände
sig oupphörligt; men det var honom omöjligt att få upp
bandet. I det samma kom en gammal oxdrifvare med krithvitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
