Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Lilla Idas blommor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nog, att I skolen på bal i natt. Men blommorna låtsade, som
om de ingenting förstodo, och rörde icke ett blad; men lilla
Ida visste nog, hvad hon visste.
Då hon hade kommit i säng, låg hon länge och tänkte på,
huru vackert det måste vara att se de täcka blommorna dansa
der ute på kungens slott. Jag undrar just, om mina blommor
verkligen ha varit med, sade hon till sig sjelf; men så
somnade hon. Fram på natten vaknade hon åter; hon hade drömt
om blommorna och studenten, som kanslirådet grälade på och
sade bara inbilla henne en hop. Det var alldeles tyst i
sängkammaren, der Ida låg; nattlampan brann borta på bordet,
och hennes pappa och mamma sofvo.
— Jag undrar, om mina blommor nu ligga i Sofis säng, sade
hon för sig sjelf. Ack, hvad jag bra gerna skulle vilja veta det!
Hon reste litet på sig och såg bort mot dörren, som stod
halft på glänt; der innanför lågo blommorna och alla hennes
leksaker. Hon lyssnade, och nu tyckte hon sig höra, att
det spelades piano inne i rummet, men mycket sakta och så
vackert, att hon aldrig förr hört maken.
— Nu dansa visst alla blommorna der inne, sade hon. Ack,
hvad jag bra gerna ville se det! Men hon vågade icke stiga
upp, ty då skulle hon väcka sin pappa och mamma. Om de
bara ville komma hit in ändå! sade hon. Men blommorna
kommo icke, och musiken fortfor att spela så vackert. Då
kunde hon icke hålla sig längre, ty det var alldeles för vackert,
och så kröp hon ur sin lilla säng och gick mycket tyst bort
till dörren och tittade in i rummet. Åh, hvad det var roligt,
det hon nu fick se!
Det var ingen nattlampa der inne, men likväl alldeles ljust:
månen lyste genom fönstret midt in på golfvet, och det var
nästan lika ljust som på dagen. Alla hyacinterna och
tulpanerna stodo i två långa rader på golfvet; det fans inga flere
qvar i fönstret, der stodo bara tomma krukor; nere på
golfvet dansade alla blommorna så vackert omkring hvarandra,
gjorde ordentlig »chaine» och höllo hvarandra i de långa,
gröna bladen, när de svängde om. Men borta vid pianot satt
en stor, gul lilja, som lilla Ida bestämdt hade sett under
sommarn, ty hon kom ganska väl i håg, att studentene hade sagt:
Åh, hvad hon liknar fröken Lina! och då skrattade de
allesammans åt honom; men nu tyckte verkligen äfven Ida sjelf, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
