- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 1 /
228

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Engeln - 25. Näktergalen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i Guds himmel, der det var glädje och lycksalighet. Och
Gud tryckte det döda barnet till sitt hjerta, och då fick det
vingar som den andre engeln och flög hand i hand med
honom; och Gud tryckte alla blommorna till sitt hjerta, men
den fattiga, vissna ängsblomman kysste han, och hon fick röst
och sjöng med alla englarna, som sväfvade omkring Gud, några
helt nära, andra utomkring dessa i stora kretsar, allt längre
bort i det oändliga, men alla lika lyckliga. Och alla sjöngo
de, små och stora, det snälla, fromma barnet och den fattiga
ängsblomman, som hade legat vissen och utkastad i soporna
bland flyttningsskräpet på den smala, mörka gatan.

*



25.

Näktergalen.

I Kina är, det vet du nog, kejsaren en kines, och alla de,
som han har omkring sig, äro kineser. Det är nu många år
sedan, men just derför är det skäl att höra historien, innan
man glömmer den. Kejsarens slott var det präktigaste i
verlden, helt och hållet af fint porslin, så kostbart, men så skört,
så ömtåligt att röra vid, att man riktigt måste akta sig. I
trädgården såg man de sällsammaste blommor, och vid de
allra präktigaste voro silfverklockor bundna, hvilka klingade,
så att man icke skulle gå förbi utan att gifva akt på
blomman. Ja, allting var så väl uttänkt i kejsarens trädgård,
och den sträckte sig så långt, att trädgårdsmästaren sjelf icke
visste, hvar den tog slut; om man fortfor att gå, kom man
in i den vackraste skog med höga träd och djupa sjöar.
Skogen gick ända ned till hafvet, som var blått och djupt; stora
skepp kunde segla ända in under grenarna, och bland dessa
bodde en näktergal, som sjöng så härligt, att sjelfva den fattige
fiskaren, som hade så mycket annat att sköta, låg stilla och
lyssnade, när han om natten var ute för att taga upp nätet
och då hörde näktergalen. Herre Gud, hvad det är vackert!
sade han, men så måste han sköta sina göromål och glömde
fågeln; men nästa natt, då fågeln åter sjöng och fiskaren
kom dit ut, sade han det samma: Herre Gud, hvad det är
vackert!

Från alla verldens länder kommo resande till kejsarens stad,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun May 14 06:52:31 2017 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hcasob/1/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free