Sagor och berättelser / Del 1 / 465 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 65. Tomten hos hökaren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillbaka ned i sin varma vrå. Der var makligt och angenämt.
Och då julgröten kom med en stor klimp smör — ja, då var
hökaren mästare.

Då julgröten kom.

Men midt i natten vaknade tomten vid ett förfärligt buller
på fönsterluckorna; folk utanför dundrade på; brandvakten
tutade; det var en stor eldsvåda; hela gatan stod i ljusan
låga. Var det här i huset eller hos grannens? Hvar? Det
var en förskräckelse! Hökarfrun blef så utom sig, att hon
tog sina guldörringar ur öronen och stoppade dem i fickan,
för att ändå rädda något; hökaren sprang efter sina
obligationer, och pigan efter sin
sidenmantilj, ty sådan hade
hon råd till. En hvar ville
rädda det bästa, och det ville
äfven den lille tomten, och
i ett par språng var han
uppför trappan och inne hos
studenten, som stod helt lugn
vid det öppna fönstret och
såg ut på elden, som var i
grannens gård. Den lille
tomten grep på bordet den
underbara boken, stoppade
den i sin röda mössa och
höll i den med båda händerna. Husets bästa skatt var
räddad. Och så rusade han sin väg, ända ut på taket, ända
upp på skorstenen, och der satt han, belyst af det brinnande
huset midt emot, och höll med båda händerna i sin röda
mössa, hvaruti skatten låg. Nu kände han sitt hjertelag och
hvilken han egentligen tillhörde. Men då elden sedan var
släckt och han sansat sig igen, ja, då sade han: Jag vill dela
mig emellan dem. Jag kan inte helt och hållet öfverge
hökaren, för grötens skull.

Och det var mycket menskligt. — Vi andra gå också till
hökaren — för grötens skull.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>