Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 70. »Hon dugde inte» - 71. Den sista perlan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I brefvet, som meddelade underrättelsen om broderns död,
uppgafs testamentets innehåll, och i det stod, att 1,200 kronor
testamenterades åt handskmakarenkan, som en gång hade tjenat
hos hans föräldrar. Efter bästa förstånd skulle penningarna i
större eller mindre poster gifvas till henne och hennes barn.
— Det har varit något trassel mellan min bror och henne,
sade borgmästaren; det är bra att hon är borta; gossen får nu
alltsammans, och jag skall lemna honom till något bra folk;
en bra handtverkare kan han blifva. — Och i de orden lade
vår herre sin välsignelse.
Och borgmästaren kallade gossen till sig, lofvade att draga
försorg om honom och sade honom, huru bra det var, att hans
mor var död; hon dugde inte.
Hon fördes till kyrkogården, fattigkyrkogården. Maria
planterade en liten rosenbuske på grafven; gossen stod vid
hennes sida.
— Min goda moder! sade han, och tårarna strömmade; är
det sant det, att du inte dugde?
— Jo, hon dugde! sade den gamla pigan och såg upp mot
himmeln. Jag vet det sedan många år och sedan senaste
natten. Jag säger dig, jag: Hon dugde! Och vår herre i
himmelns rike säger så med, om än verlden säger: Hon dugde inte!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
