Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 83. Något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu kom arkitekten, den tredje brodern, som först hade varit
timmermanslärling, gått med kaskett och sprungit ärenden i
staden, men från akademien gått ut som byggmästare, »högädel
och välbördig». Ja, hade husen vid gatan bygt ett hus åt
brodern, som var murmästare, så fick nu gatan namn efter
arkitekten, och det vackraste huset vid gatan blef hans; det var något,
och han var något — och det med en lång titel både fram
och bak; hans barn kallades förnäma barn, och då han dog,
var hans enka en enka af stånd — det är något! Och hans
namn stod allt jemt på gathörnet och var i folks mun såsom
gatunamn — ja, det är något!
Sedan kom snillet, den fjerde brodern, som ville hitta på
någonting nytt, något eget och en våning till; men den ramlade
för honom, och han föll ned och bröt halsen af sig — men
han fick en präktig begrafning med skråfanor och musik,
blommor i tidningen och på gatan fram öfver stenläggningen, och
tre liktal höllos öfver honom, det ena mycket, längre än det
andra, och det skulle ha gjort honom glädje, ty han tyckte
mycket om att bli omtalad; en minnesvård restes på grafven,
bara en våning, men det är ändå alltid något.
Nu var han död, liksom de tre andra bröderne; men den
siste, han som kritiserade, öfverlefde dem allesammans, och
det var ju det rätta, ty så fick han sista ordet, och det var
af stor vigt för honom att ha sista ordet. Han var ju ett
godt hufvud, sade folk. Nu slog äfven hans timme, han
dog och kom till himmelrikets port. Dit komma alltid två
och två. Der stod han nu med en annan själ, som också
gerna ville in, och det var just gamla mor Margreta från
strandkojan.
— Det är visst för kontrastens skull, som jag och den der
usla själen skola komma hit på samma gång, sade kritikern.
Nå, hvem är hon, mor lilla? Till hon också in här?
frågade han.
Och den gamla gumman neg så godt hon kunde; hon trodde
att det var Sankt Peter sjelf, som talade. Jag är en fattig
stackare utan någon anhörig, gamla Margareta från
strandkojan.
— Nå, hvad har hon gjort och uträttat der nere?
— Jag har, Gud nåde mig, inte uträttat någonting i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
