Sagor och berättelser / Del 2 / 35 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 83. Något

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

verlden, ingenting som kan öppna för mig här. Det är en
verklig nådens gerning, om jag får lof att komma inom porten.

Sedan kom snillet, den fjerde brodern.

— Huru har hon lemnat verlden? frågade han, för att säga
något, då det föreföll honom tråkigt att stå der och vänta.

— Ja, huru jag lemnade den, det vet jag inte. Sjuk och
klen var jag under de sista åren, ock så tålde jag väl inte
vid att krypa ur sängen och komma i köld och frost der
utanför. Det är ju en sträng vinter, men nu har jag då öfverstått
det. Det var ett par dagar
alldeles lugnt, men bistert
kallt, såsom ers
välärevördighet nog vet; isen hade lagt
sig så långt ut från stranden,
som man kunde se. Alla
menniskor från staden gingo
ut på isen; der var hvad
de kalla skridskoåkning och
dans, tror jag; det var full
musik och traktering der ute;
jag kunde höra det ända in,
der jag låg i min fattiga
stuga. Då var det så der
fram emot qvällen, månen
var uppe, men han lyste
ännu temligen klent; jag såg
från min säng genom
fönstret ända ut öfver hafvet,
och der, just i kanten af
himmel och haf, kom ett
underligt, hvitt moln. Jag låg
och såg på det, såg på den
svarta pricken midt uti, som
blef större och större; och
då visste jag hvad det
betydde: jag är gammal och erfaren, ehuru det tecknet ser man
inte ofta. Jag kände igen det och fick en sådan ångest; jag
har två gånger förut i mitt lif sett den der tingesten komma
och visste, att det skulle bli en förfärlig storm med
springflod, som skulle komma öfver de arma menniskorna der ute,
hvilka nu drucko och sprungo och jublade; unga och gamla, hela

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>