Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 84. Den gamla ekens sista dröm
- 85. Abc-boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utsträckt på snötäcket vid stranden; och fram öfver det ljöd
psalmsång från skeppet, sången om julens glädje och
menniskosjälens frälsning i Kristus och det eviga lifvet:
»Sjung högt i sky, Gods kyrkoflock!
Halleluja! Nu ha vi dock
en fröjd förutan like!
Halleluja, halleluja!»
Så ljöd den gamla psalmen, och en hvar der ute på skeppet
lyftes på sitt sätt genom denna och bönen, alldeles som det
gamla trädet lyfte sig i sin sista, sin skönaste dröm julnatten.
*
85.
Abc-boken.
Det var en man, som hade skrifvit några nya verser till
Abc-boken, två rader till hvarje bokstaf, liksom i den gamla
Abc-boken. Han tyckte, att man borde ha någonting nytt; de
gamla verserna voro så utslitna, och han tyckte nu alltid så
mycket om sina egna. Den nya Abc-boken var ännu endast
skrifven och stod, vid sidan af den gamla, tryckta, uppstäld i
det stora bokskåpet, der så många lärda böcker och roliga böcker
stodo; men den gamla Abc-boken ville icke vara granne åt den
nya och hade derför hoppat ned från hyllan och hade på
samma gång knuffat till den nya, så att äfven denna låg på
golfvet, och det med alla sina lösa blad spridda rundt omkring.
Den gamla Abc-boken vände den första sidan uppåt, och den
är den vigtigaste i den; der stå alla bokstäfverna, både stora
och små. Denna sida har nu allt hvad alla de andra böckerna
lefva utaf, alfabetet, bokstäfverna, dessa, som ändå regera i
verlden. En förfärlig makt ha de; det beror allenast på huru
de kommenderas till att stå; de kunna gifva lif, slå ihjäl,
glädja och bedröfva. Uppstälda hvar för sig, betyda de
ingenting, men stälda i led — ja, om vår herre läte dem uppbära
hans tankar, förnumme vi mera, än vi förmådde bära; vi
böjde oss djupt, men bokstäfverna förmådde bära det.
Der lågo de nu, vända uppåt, och tuppen i det stora A
strålade med röda, blå och gröna fjädrar; han kråmade sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0046.html
