Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 86. Dykungens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glömma mig, och tittar i kärl och i gryta? Nej, jag sitter
här uppe och förargar mig öfver henne — den slynan! — och
jag förargar mig öfver dig också. Du skulle ha låtit henne
ligga i näckrosen, så hade hon varit sin kos.
— Du är mycket mera aktningsvärd än du låter, sade
storkfar. Jag känner dig bättre än du känner dig sjelf.
Och så gjorde han ett hopp, två tunga vingslag, sträckte
benen bakut och flög, seglande bort utan att röra vingarna; då
han var ett godt stycke bort, tog han ett kraftigt tag; solen
sken på de hvita fjädrarna, hals och hufvud sträckte sig framåt.
Det var fart och flygt.
— Han är likväl ännu den vackraste af dem allesammans,
sade storkmor; men det säger jag honom inte!
*
Tidigt denna höst kom vikingen hem med byte och fångar;
bland dessa var en ung, kristen prest, en af de män, som
förföljde de nordiska ländernas afgudar. Ofta på den senaste
tiden hade det, både i sal och frustuga, varit tal om den nya
tro, som utbredde sig vidt omkring i alla länder söder ut, ja,
genom den helige Ansgarius till och med hade nått ända upp
till Hedeby vid Slien; sjelfva liten Helga hade hört talas om
tron på hvite Krist, som af kärlek till menniskorna hade
utgifvit sig sjelf för att frälsa dem. Det hade på henne, som
man säger, gått in genom det ena örat och ut genom det
andra; ordet kärlek tycktes hon blott då ha föreställning om, när
hon i den ömkliga grodskepnaden kröp i hop i den stängda
kammaren; men vikingsfrun hade lyssnat till och känt sig
underbart gripen af de sägner och sagor, som gingo om sonen af
en enda sann Gud.
Männen, som kommit hem från härtåg, hade berättat om de
präktiga templen af huggna, kostbara stenar, resta åt honom,
hvars bud var kärlek; ett par tunga, gyllene kärl, konstrikt
ciselerade och helt och hållet af rent guld, voro hemförda;
hvartdera hade en egendomlig kryddlukt; det var rökelsekar,
som de kristna presterne svängde framför altaret, der aldrig
blod flöt, men der vinet och det invigda brödet förvandlades till
hans blod, som hade utgifvit sig sjelf för ännu ofödda slägten.
I stockhusets djupa, stensatta källare hade den fångne, unge
kristne presten blifvit nedförd, om händer och fötter bunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0068.html
