Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 91. Flickan, som trampade på brödet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fann i den förfallna muren. Här satt han och kröp i hop,
skälfvande i hela kroppen; något ljud kunde han ej gifva ifrån sig,
han hade ingen röst. Han satt en lång stund, innan han med
lugn kunde se och förnimma all härligheten der ute. Ja, en
härlighet var det: luften var så frisk och mild, månen sken
så klart, träd och buskar doftade; och så var det så
behagligt, der han satt, och hans fjäderskrud så ren och fin.
Ack, hur allt skapadt dock var frambragt i kärlek och härlighet!
Alla de tankar, som rörde sig inne i fågelns bröst, ville sjunga
sig ut, men fågeln förmådde det ej; gerna skulle han velat
sjunga som om våren gök och näktergal. Vår herre, som hör
äfven maskens ljudlösa lofsång, förnam här lofsången, som lyfte
sig i tankeackorder, liksom psalmen klingade i Davids bröst,
innan den fick
ord och melodi.
I tankarna
växte och
svälde under flere
veckor dessa
ljudlösa
sånger; de måste
komma till
utbrott vid det
första vingslag
i god gerning;
en sådan måste
öfvas.
 |
| Den flög rakt in i solen. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
