Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 95. En bit perlband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det nog icke stort bättre, och vi ville gerna komma till
Krebsehuset så tidigt, att vi, medan det ännu var dager, kunde
derifrån gå in till Sorö och helsa på Möllers Emil, såsom vi
kallade honom; ja, det var er morfar, min salig man, prosten; han
var student i Sorö och hade just tagit sin andra examen der.
Efter middagen kommo vi till Krebsehuset; det var ett
bra ställe på den tiden, det bästa värdshuset under hela resan,
och det var den vackraste trakt, ja, det måsten I då alla
medgifva, att den ännu är. Der var en flink värdinna, fru
Plambek, allt i huset som ett blankskuradt skärbräde. På
väggen hängde i glas och ram Baggesens bref till henne, det
var nog värdt att se. För mig var det en stor märkvärdighet.
— Så gingo vi in till Sorö och träffade der Emil. I mån tro
att han blef glad öfver att få se oss och vi öfver att få se
honom; han var så god och uppmärksam. Tillsammans med
honom besågo vi kyrkan med Absalons graf och Holbergs
kista; vi besågo de gamla munkinskrifterna, och vi foro öfver
sjön till »Parnassen»; det var den härligaste afton jag kan
erinra mig. Jag tyckte verkligen, att om man någonstädes i
verlden skulle kunna dikta, måste det vara i Sorö, i denna
naturens frid och skönhet. Sedan gingo vi i månskenet framåt
Filosofgangen, såsom den kallas, den vackra ensliga vägen
längs sjön och Flommen, ut till landsvägen till Krebsehuset.
Emil stannade qvar och spisade med oss; både far och mor
tyckte, att han hade blifvit så förståndig och såg så bra ut.
Han lofvade oss, att han inom fem dagar skulle vara i
Kjöbenhavn hos de sina och tillsammans med oss; det var ju pingst.
De timmarna i Sorö och i Krebsehuset, ja, de höra till de
skönaste perlorna i mitt lif.
Morgonen derpå reste vi mycket tidigt, ty vi hade lång
väg, innan vi hunne fram till Roskilde, och der måste vi
vara så tidigt, att kyrkan kunde beses och far fram på
aftonen besöka en gammal skolkamrat; detta skedde äfven, och
så lågo vi öfver natten i Roskilde, och dagen derpå, men först
vid middagstiden, ty det var den värsta, mest uppkörda vägen,
vi hade qvar, kommo vi till Kjöbenhavn. Det var omkring
tre dagar vi hade behöft från Korsör till Kjöbenhavn; nu
faren I samma väg på tre timmar. Perlorna ha icke blifvit
kostbarare, det kunna de icke; men bandet har blifvit nytt och
underbart. Jag stannade, med mina föräldrar tre veckor i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
