Sagor och berättelser / Del 2 / 153 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 95. En bit perlband

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kjöbenhavn. Emil voro vi der tillsammans med i hela aderton
dagar, och då vi sedan reste tillbaka till Fyen, följde han med
oss ända från Kjöbenhavn till Korsör; der blefvo vi förlofvade,
innan vi skildes åt. Sålunda kunnen I nog förstå, att också jag
kallar vägen från Kjöbenhavn till Korsör en bit perlband.

Vi hade en svår väg att resa.

Sedermera, då Emil fick ett pastorat vid Assens, gifte vi oss;
vi talade ofta om kjöbenhavnsresan och om att göra om den ännu
en gång, men så kom först er mor, och så fick hon syskon, och
det var mycket att sköta och taga vara på, och då nu far
befordrades och blef prost, ja, allt var välsignelse och glädje, men till
Kjöbenhavn
kommo vi icke.
Aldrig kom jag
dit mera, hur
ofta vi än
tänkte derpå och
talade derom,
och nu har jag
blifvit för
gammal, har inte
kropp till att
fara på jernväg.
Men glad öfver
jernvägarna är
jag; det är en
välsignelse att
man har dem.
På det sättet
kommen I
fortare till mig.
Nu är ju Odense icke stort längre från Kjöbenhavn än i
min ungdom Odense från Nyborg. I kunnen nu flyga till
Italien lika fort som vi höllo på med att resa till
Kjöbenhavn; ja, det är någonting det! — Det oaktadt blir jag
sittande, jag låter andra resa, låter dem komma till mig. Men I
bören inte le ändå, derför att jag sitter stilla; mig förestår en
mycket längre resa än er, en mycket hastigare än den på jernväg;
när vår herre vill, reser jag upp till morfar, och när sedan I
han uppfylt ert värf och gladt er här åt denna välsignade
verld, så vet jag att I kommen upp till oss, och tala vi då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>