Sagor och berättelser / Del 2 / 161 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 97. Barnet i grafven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svart natt; hon såg med jordiska ögon, såg icke så som
barnet, som Gud kallat till sig; hon hörde klangen, tonerna,
men hon förnam ej ordet, det på hvilket hon borde tro.

— Nu kan jag flyga, mamma, sade barnet, flyga med alla
de andra glada barnen ända dit in till Gud; jag vill det
så gerna, men om du gråter som du nu gråter, kan jag
inte skiljas ifrån dig, och dock ville jag så gerna. Får jag
inte ändå? Du kommer ju inom kort dit in till mig, söta
mamma!

En endaste gång till måste jag se på dig.

— Ack, stanna, stanna! sade hon; bara ett ögonblick ännu!
En endaste gång till måste jag se på dig, kyssa dig, hålla dig
fast i mina armar!

Och hon kysste barnet och höll det fast. Då ljöd hennes
namn der ofvan ifrån; så klagande läto dessa toner; hvad
var det då?

— Hör du! sade barnet, det är pappa som ropar dig!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>