Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 100. En berättelse från klitterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke fjorton år, ett barn ännu; han kom på ett fartyg, kom ut
att smaka på hvad verlden består, fick pröfva på hårdt väder,
svår sjö, elakt lynne och hårda menniskor. Han blef
kajutvakt. Knapp kost, kalla nätter, dagg och knytnäfslag
vankades; då var det något i hans högadliga spanska blod som
kokade, så att vreda ord skummade om munnen på honom;
men det var nog klokast att svälja ned dem igen, och det
kändes för honom som för ålen att flås, skäras i bitar och
läggas i pannan.
— Jag kommer igen! sade det inom honom. Den spanska
kusten, hans föräldrars fosterland, sjelfva staden, der de hade
lefvat i välstånd och lycka, fick han se; men han visste
ingenting om hem och slägt, slägten visste ännu mindre om honom.
Den stackars skeppspojken fick ej heller lof att gå i land;
den sista dagen, som fartyget låg här, kom han likväl på
landbacken; det skulle göras inköp, och han skulle släpa det om bord.
Der stod Jörgen i usla kläder; de sågo ut som om de varit
tvättade i diket och torkade i skorstenen; för första
gången såg han, klitternas barn, en stor stad. Hvad husen
voro höga, gatorna trånga och vimlande af menniskor!
Några trängdes här, andra der; det var som en hel
hafshvirfvel af stadsfolk och bönder, munkar och soldater; det var
ett skrål, ett skrik, ett klingande af klockor på åsnor och
mulåsnor, kyrkklockorna ringde med; der ljödo sång och klang,
hamrande och bultande; ty hvarje yrke hade sin verkstad i
porten eller på trottoaren, och så brände solen så hett, och
luften var tung; det var som om man kommit in i en bakugn,
full af tordyflar, ollonborrar, bin och flugor; det surrade och
det sorlade; Jörgen visste hvarken hvar han gick eller stod.
Nu såg han midt framför sig domkyrkans väldiga portal; ljusen
strålade ut från de halfdunkla hvalfven, och en doft af rökelse
kom ut derifrån. Äfven den uslaste tiggare i trasor vågade
sig uppför trappan dit in. Matrosen, som Jörgen följde med,
tog vägen genom kyrkan, och Jörgen stod i helgedomen.
Brokiga bilder strålade från gyllene grund. Guds moder med
Jesusbarnet stod på altaret mellan blommor och ljus; prester
i högtidsskrud sjöngo, och vackra, grant utstyrda korgossar
svängde rökelsekar af silfver; det var en härlighet, en prakt
att skåda, som genomströmmade Jörgens själ och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
