Sagor och berättelser / Del 2 / 188 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 100. En berättelse från klitterna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfverväldigade honom; hans föräldrars kyrka och tro omslöto honom
och slogo ett ackord i hans själ, så att tårar stodo honom i
ögonen.

Från kyrkan bar det af till torget, han fick en hop köks-
och matvaror att släpa på. Vägen var icke kort, han blef
trött, och så hvilade han sig utanför ett stort, präktigt hus, som
hade marmorpelare, statyer och breda trappor; han stödde sin
börda mot väggen der; då kom en galonerad portvaktare, lyfte
sin silfverbeslagna staf mot honom och körde bort honom,
honom — husets barnbarn; men
det visste ingen der, allra
minst han sjelf.

Och så kom han om bord,
blef skuffad och fick hårda
ord, föga sömn och mycket
arbete — så hade han
pröfvat på det! Och det skall
göra så godt att slita ondt
i ungdomen, säger man —
ja, om ålderdomen då blir
lycklig.

Och körde bort honom, honom — husets barnbarn.

Hans hyrestid var ute,
fartyget låg åter vid
Ringkjöbingfjord; han kom i land
och hem till Huusby-klitter;
men mor hade dött, medan
han var på resan.

Den följande vintera blef
sträng; yrväder drogo öfver
haf och land, man kunde icke
släpa sig fram. Huru olika
var det icke ändå deladt i denna verlden! En sådan isande
köld och yrande snö här, medan det i Spaniens land var
brännande solhetta, ja, allt för stark; och likväl, då det en dag här
hemma var riktigt klart och kallt och Jörgen såg svanarna i
stora flockar flyga från hafvet, öfver Nissumfjord upp mot
Nörre-Vosborg, tyckte han, att man ändå andades lättast här, och
äfven här fans sommarprakt. I tankarna såg han då heden
blomma och vimla af mogna, saftiga bär; lindarna och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>