Sagor och berättelser / Del 2 / 208 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 100. En berättelse från klitterna - 101. Marionettegaren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bön, sade att Gud hade stängt dörren till detta sitt hus; de
måste nu gå och på ett annat ställe resa honom ett nytt.

Så sjöngo de en psalm och vandrade till sina hem.

Jörgen stod icke att finna i Skagens stad eller mellan
sandkullarna, der de letade. De upp i sanden rullande sjöarna
hade dragit honom med sig, hette det.

Hans kropp låg jordad i den största sarkofag, i kyrkan sjelf;
Gud hade i stormen kastat jord på kistan; det tunga sandlagret
låg der och ligger der ännu.

En väldig grafsten på grafven.

Flygsanden
har betäckt de
väldiga
hvalfven. Haftorn
och vilda rosor
växa öfver
kyrkan, der
vandraren nu
skrider fram till
dess torn, som
sticker upp ur
sanden, en
väldig grafsten på
grafven, synlig
milsvidt
omkring. Ingen
kung fick den
präktigare.
Ingen stör den
dödes hvila,
ingen visste eller
har fått veta det förr än nu — stormen sjöng det för mig
mellan klitterna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>