- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 2 /
209

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 101. Marionettegaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och resande teaterdirektör. Hela personalen hade han med
sig, den låg i en stor låda; han var marionettegare. Hans
medfödda goda lynne, sade han, hade blifvit luttradt af en
polyteknisk kandidat, och genom detta experiment hade han
blifvit fullkomligt lycklig. Jag förstod honom icke genast,
men så förklarade han hela historien tydligt för mig, och här
är den.

Det var i Slagelse, sade han; jag gaf en föreställning
på postgården och hade briljant hus och briljant publik,
alldeles okonfirmerad, på ett par gamla madamer när. Så
kommer der en svartklädd person med ett studentlikt utseende;
han sätter sig ned och skrattar alldeles på de rätta
ställena, applåderar alldeles der det borde vara; det var en
ovanlig åskådare. Jag måste veta hvem det var, och jag
hör att det är en kandidat från den polytekniska läroanstalten,
utsänd för att undervisa folk i landsorten. Klockan åtta var
min föreställning slut; barn skola ju tidigt i säng, och man
måste tänka på publikens beqvämlighet. Klockan nio började
kandidaten sina föreläsningar och experiment, och nu var jag
hans åhörare. Det var märkvärdigt att höra och se på. Det
mesta gick öfver mitt förstånd och in i prestens, som man
säger; men det måste jag ändå tänka: kunna vi menniskor
uttänka sådant, så måste vi också kunna hålla längre ut, än
till dess vi stoppas i jorden. Det var bara små underverk
han gjorde, men dock alltsammans så ledigt som fot i
strumpa, direkt ur naturen. I Moses’ och profeternes tid skulle
en sådan polyteknisk kandidat ha blifvit en af landets vise, och
i medeltiden skulle han ha blifvit bränd. Jag sof inte på
hela natten, och då jag nästa afton gaf en föreställning och
kandidaten åter var der, kom jag riktigt i godt lynne. Jag
har hört af en skådespelare, att han i älskarroler endast tänkte
på en enda af åskådarinnorna; för henne spelade han och
glömde hela det öfriga huset. Den polytekniske kandidaten, han
var min »henne», min enda åskådare, som jag spelade för.
Då föreställningen var slut, blefvo alla marionetterna
framropade, och jag blef af den polytekniske kandidaten inbjuden
till honom på ett glas vin. Han talade om min komedi, och
jag talade om hans vetenskap, och jag tror att vi hade lika
stort nöje af båda delarna; men jag behöll likväl ordet, ty

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free