Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 105. Tordyfveln - 106. Hvad far gör, det är alltid det rätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Solen sken in på honom, sken mycket vackert.
— Verlden är inte så tokig ändå! sade tordyfveln. Man
måste bara förstå att taga den rätt.
Verlden var härlig, ty kejsarens lifhäst hade fått guldskor
derför, att tordyfveln skulle blifva hans ryttare.
— Nu vill jag stiga ned till de andra tordyflarna och berätta,
huru mycket man gjort för mig. Jag skall berätta dem allt
det angenäma, hvaraf jag njutit på min utländska resa, och
jag skall säga dem, att jag nu stannar hemma, tills hästen
slitit ut sina guldskor.
 |
| Der ute på landet. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
