Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 106. Hvad far gör, det är alltid det rätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjock mage, och fläderbusken lutar sig fram öfver inhägnaden,
der det, alldeles under den knotiga pilen, är en liten
vattenpuss med en anka eller ankungar. Ja, och så fins der en
bandhund, som skäller på alla och en hvar.
Just en sådan bondstuga låg der ute på landet, och i den
bodde ett äkta par, bondgubbe och bondgumma. Huru litet
de än hade, kunde de likväl undvara en sak; det var en häst,
som gick och betade på landsvägsrenen. Far red på honom
till staden, grannarna lånade honom, och far fick tjenst för
tjenst; men det var nog mera lämpligt för dem att sälja
hästen eller byta bort honom mot ett eller annat, som kunde
vara dem till ännu större gagn. Men hvad skulle det vara?
— Det förstår du bäst, far, sade hustrun. Nu är det marknad
i sta’n; rid du in dit, skaffa dig pengar för hästen eller gör ett
godt byte! Som du gör, är alltid det rätta. Rid till markna’n!
Och så knöt hon hans halsduk, ty det förstod hon ändå bättre
än han; hon knöt den i en rosett, det såg gentilt ut, och så
putsade hon hans hatt med sin flata hand, och hon kysste
honom på hans varma mun, och så red han bort på hästen,
som skulle säljas eller bytas bort. Jo, far förstod sig på det.
Solen brände, det fans ej ett moln på himmeln. Det
dammade på vägen, det var så mycket marknadsfolk, åkande och
ridande och vandrande på sina egna ben. Det var en sådan
solhetta, och det var icke tecken till skugga på vägen.
Der gick en och dref en ko; hon var så vacker som en ko
kan vara. Den der ger visst rar mjölk, tänkte bonden; det
kunde vara ett ganska bra byte att få den der.
— Vet du hvad, du med kon! sade han, skulle inte vi båda
kunna språka litet med hvarandra? Ser du, en häst, tror jag
nog, kostar mer än en ko, men det är det samma! Jag har
mera nytta af kon; ska’ vi byta?
— Ja, gerna! sade karlen med kon, och så bytte de.
Nu var det gjordt, och så kunde bonden ha vändt om; han
hade ju uträttat hvad han skulle; men då han nu en gång hade
ämnat sig till marknaden, ville han också komma till
marknaden, bara för att se på den, och så vandrade han af med sin
ko. Han gick raskt på, och kon gick raskt på, och så kommo
de snart att gå alldeles vid sidan af en karl, som ledde ett
får. Det var ett vackert får, med vackert hull och vacker ull.
— Det skulle jag gerna vilja ha! tänkte bonden. Det skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
