Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 106. Hvad far gör, det är alltid det rätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte komma att sakna bete på vår dikesren, och till vintern
kunde man ta in det till sig i stugan. I sjelfva verket vore
det rättare för oss att hålla får än hålla ko. — Ska’ vi
byta?
Ja, det ville nog karlen, som hade fåret, och så blef det
bytet gjordt, och bonden gick med sitt får framåt
landsvägen. Der vid stättan fick hon se en karl med en stor gås
under armen.
— Det var mig en stor en du har der! sade bonden. Den
der har både fjäder och fett! Den kunde ta sig bra ut, om
den blefve tjudrad vid vår vattenpuss. Det vore någonting för
mor att samla afskräde åt. Hon har ofta sagt: Om vi bara
hade en gås! Nu kan hon då få den — och hon skall få den!
— Vill du byta? Jag ger dig fåret för gåsen och tack till.
Ja, det ville då den andre gerna, och så bytte de; bonden
fick gåsen. Nära staden var han, trängseln på vägen tog till,
der var ett vimmel af både folk och fä; de gingo på vägen
och på dikeskanten, ända upp i bomvaktarens potatis, der
hans höna stod bunden för att icke i förskräckelsen råka på
villospår och komma bort. Det var en höna med stubbad
stjert, hon blinkade med ena ögat och såg bra ut. Kluck,
kluck! sade hon. Hvad hon tänkte dervid, kan jag icke säga,
men bonden tänkte, då han såg henne: Det var den
vackraste höna jag någonsin sett, hon är vackrare än prestens
ligghöna; den der skulle jag gerna vilja ha. En höna hittar
alltid ett korn, hon kan nästan sörja för sig sjelf. Jag tror
att det vore ett godt byte, om jag finge henne för gåsen. —
Ska’ vi byta? frågade han. — Byta? sade den andre, ja, det
vore ju inte så tokigt! Och så bytte de. Bomvaktaren fick
gåsen, bonden fick hönan.
Det var en hel hop han nu hade uträttat på sin färd till
staden, och varmt var det och trött var han. En sup och
en bit bröd behöfde han; nu var han vid krogen, dit ville
han in; men krögaren ville ut; honom mötte han i dörren med
en säck proppfull med någonting.
— Hvad har du der? frågade bonden.
— Ruttna äplen, svarade karlen, en hel säck full åt svinen.
— Det var då en faslig mängd! Den synen skulle jag
unna mor. Vi hade i fjor bara ett enda äple på det gamla
trädet vid torfboden. Det äplet skulle gömmas, och det låg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
