Sagor och berättelser / Del 2 / 244 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 107. Snögubben

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Och en sådan karl, som han der, har man då alls inte,
sade den unge mannen och pekade på snögubben. Han är
utmärkt.

Den unga flickan skrattade, nickade åt snögubben och
dansade sedan med sin vän bort öfver snön, som knarrade under
dem, som om de hade gått på stärkelse.

— Hvilka voro de der båda? frågade snögubben bandhunden.
Du är äldre på gården än jag; känner du dem?

— Ja, det gör jag, sade bandhunden. Hon har ju klappat
mig, och han har gifvit mig ett köttben. Dem biter jag inte.

— Men hvad föreställa de här? frågade snögubben.

— Förrrrrlofvadt folk! svarade bandhunden. De skola flytta
i hundkoja och gnaga ben
tillsammans. Väk! Väk!

— Ha de der båda lika mycket
att betyda som du och jag?
frågade snögubben.

— De höra ju till herskapet,
sade bandhunden. Det är
verkligen fasligt litet man vet, när man
är född i går; det märker jag på
dig. Jag har både ålder och
kunskaper; jag känner alla här på
gården; och jag har äfven känt en
tid, då jag inte stod här i köld
och kedja. Väk! Väk!

Ack, den kaminen drömmer jag ännu om.

— Kölden är härlig! sade
snögubben. Berätta, berätta! Men
du får inte rassla med kedjan, ty
då knäcker det i mig.

— Vak! Väk! gläfste bandhunden. Valp har jag varit,
liten och söt, sade de; då låg jag i sammetsstol der inne i
herskapsbygningen, låg i knä på det högsta herskapet, blef kysst på
nosen och torkad om fötterna med broderad näsduk; jag fick
heta sötnos, sammetstass, men så blef jag dem för stor; så
skänkte de mig åt hushållerskan, jag kom ned i
källarvåningen. Du kan se in i den, der du står; du kan titta ned i
kammaren, der jag varit herskap; ty det var jag hos
hushållerskan. Det var visserligen ett ringare ställe än der uppe,
men här var behagligare; jag blef inte kramad och släpad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>