Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 110. Isjungfrun - 1. Lille Rudy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Simplon ned till Genèvesjön. Uti Rhônedalen i kantonen Wallis
bodde ännu Rudys slägt på fädernet; hans farbror var en
dugtig gemsjägare och en välbekant vägvisare. Rudy var blott
ett år gammal, då han miste sin far, och modern ville nu
gerna med sitt lilla barn hem till sin slägt i
Berner-Oberland. Några timmars väg från Grindelwald bodde hennes far;
han skar i trä och förtjente dermed så mycket, att han kunde
reda sig. I juni månad gick hon, bärande sitt lilla barn, i
sällskap med två gemsjägare hemåt öfver Gemmi för att komma
till Grindelwald. Redan hade de gått största delen af vägen,
hade hunnit öfver fjällryggen till snöfältet, sågo redan hennes
hembygdsdal med alla dess bekanta, spridda trähus; det
återstod ännu endast mödan att gå öfver högsta delen af den ena
stora gletschern. Snön låg nyfallen och dolde en klyfta, icke
just ända ned till den djupa bottnen, der vattnet brusade,
men dock djupare än menniskolängd. Den unga hustrun, som
bar sitt barn, halkade, sjönk ned och försvann; man hörde
icke ett skri, icke en suck, men man hörde ett litet barn
gråta. Det dröjde mer än en timme, innan hennes båda
följeslagare hunno att från den närmaste gården nedanför hemta rep
och stänger, hvarmed de möjligen kunde hjelpa, och efter stort
besvär upptogos ur isklyftan två lik, efter hvad det tycktes.
Alla möjliga medel användes, och det lyckades att återkalla
barnet till lif, men icke modern, och sålunda fick gamle
morfar en dotterson i huset i stället för en dotter, den lille som
skrattade mera än han grät; men från detta tycktes han nu
vara afvand; den förändringen hade säkerligen försiggått med
honom i gletscherklyftan, i den kalla, sällsamma isverlden,
der de fördömdas själar äro inneslutna till domedag, såsom
den schweiziske bonden tror.
Icke olik ett brusande vatten, förvandladt till is och pressadt
till gröna glasblock, ligger gletschern, det ena stora isstycket
vältadt på det andra; i djupet der nere brusar den forsande floden
af smält snö och is; djupa hålor, väldiga klyftor resa sig der
inne; det är ett underbart glaspalats, och i detta bor
isjungfrun, gletscherdrottningen. Hon, den dräpande, den krossande,
är till hälften ett luftens barn, till hälften flodens mäktiga
herskarinna; derför förmår hon att med gemsens snabba språng
lyfta sig upp på snöbergets öfversta tinne, der de djerfvaste
bergklättrare måste hugga steg i isen till fotfäste; hon seglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
