Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 110. Isjungfrun - 1. Lille Rudy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dig med framtassarna, se upp med ögonen och var smidig i
lemmarna; är det en klyfta, så hoppa och håll dig fast! Så
gör jag.
Och det gjorde äfven Rudy; derför satt han så ofta på
takåsen hos katten; han satt med honom i trädtoppen, ja, högt
uppe på klippkanten, dit katten icke kom.
— Högre, högre! sade träd och buskar. Ser du, huru vi
klättra upp, huru högt vi nå, huru vi hålla oss fast, till och
med på den yttersta smala klippspetsen!
Och Rudy hann upp på berget, ofta innan solen hann dit
upp, och der fick han sin morgondryck, den friska, stärkande
bergluften, en dryck som endast vår herre kan tillreda och
hvars recept menniskorna läsa, och på det står skrifvet: den
friska doften af bergets växter och dalens krusmyntor och
timjan. Allt hvad tungt är suga de hängande molnen in i sig,
och så karda vindarna dem på granskogarna; doftens ande blir
luft, lätt och frisk, ständigt allt mera frisk. Denna var
Rudys morgondryck.
Solstrålarna, solens välsignelsebringande döttrar, kysste hans
kinder, och svindeln stod och lurade, men tordes icke närma
sig, och svalorna nere från morfars hus, der fans icke mindre
än sju bon, flögo upp till honom och getterna, sjungande: »Vi
och I! och I och vi!» Helsningar förde de med sig hemifrån,
till och med från de båda hönsen, de enda fåglarna i stugan,
med hvilka Rudy likväl icke inlät sig.
Huru liten han än var, hade han dock rest, och det icke
så litet för en så liten pys; född var han borta i kantonen
Wallis och buren hit öfver bergen; nyligen hade han till fots
besökt det närbelägna Staubach, hvilket som en silfverslöja
böljar i luften framför det snötäckta, bländande hvita berget
Jungfrun. Och i Grindelwald hade han varit vid den stora
gletschern, men det var en sorglig historia; der fann hans
mor döden, »der blåste barnaglädjen bort från lille Rudy»,
sade morfar. Då gossen ännu icke var ett år gammal,
skrattade han mera än han grät, hade modern skrifvit; men sedan
han satt i isklyftan, hade han fått ett helt annat sinne. Morfar
talade för öfrigt icke mycket derom; men på hela berget hade
man reda derpå.
Rudys far hade, såsom vi veta, varit postbud; den stora
hunden i stugan hade alltid följt honom på färden öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
