Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 110. Isjungfrun - 2. Resan till det nya hemmet - 3. Farbror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bergrygg man såg från Grindelwald, men ännu långt från det nya
hemmet. Andra bergsklyftor, andra betesmarker, skogar och
fjällstigar utvecklade sig, andra hus, andra menniskor visade
sig, men hvad var det för menniskor han såg? Missfoster voro
de, med ohyggliga, pussiga, hvitgula ansigten, halsen var en
tung, vidrig köttklump, som hängde som en påse; det var
kretiner; sjukligt släpade de sig fram och sågo med dumma ögon
på de främmande som kommo; qvinnorna sågo dock fasligast ut.
Var detta menniskorna i det nya hemmet?
3. Farbror.
I farbrors hus, dit Rudy kom, sågo Gud ske lof menniskorna
ut så, som Rudy var van att se dem; blott en enda kretin
fans här, en stackars fjoskig yngling, en af dessa arma varelser,
som i sin fattigdom och hjelplöshet alltid i kantonen Wallis
gå i tur hos familjerna och stanna ett par månader i hvart
hus. Stackars Saperli var just här, då Rudy kom.
Farbror var ännu en kraftfull jägare, kunde derjemte
tunnbindaryrket; hans hustru var en liten, liflig menniska med
nästan ett fågelansigte, ögon som en örn, halsen lång och
alldeles fjunbeväxt.
Allt var nytt för Rudy, klädsel, seder och bruk, till och
med språket; men detta skulle barnörat snart lära sig förstå.
Välbehållet såg här ut i jemförelse med hemmet hos morfar.
Stugan, i hvilken de bodde, var större; väggarna prunkade
med gemshorn och blankpolerade bössor, öfver dörren hängde
Guds moders bild; friska alprosor och en brinnande lampa
stodo der framför.
Farbror var, som sagdt, en af traktens skickligaste
gemsjägare och derjemte den bäste och mest öfvade vägvisaren. Här
i huset skulle Rudy nu bli kelgrisen; visserligen fans här redan
en sådan; det var en gammal, blind och döf jagthund, som icke
längre kunde göra nytta, men som hade gjort det. Man
erinrade sig djurets duglighet under tidigare år, och derför hörde
det nu med till familjen och skulle lefva i goddagar. Rudy
klappade hunden, men denne inlät sig icke mera med
främmande, och det var ju Rudy ännu, men icke länge; han slog
snart rot i hus och hjerta.
— Det är inte så dåligt här i kantonen Wallis, sade farbror;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
