Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 110. Isjungfrun - 3. Farbror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gemser ha vi, de dö inte ut så fort som stenbockarna; här är
mycket bättre nu än i gamla tider; huru mycket som än
berättas till ära för dem, är dock vår bättre; här har kommit
hål på påsen, kommit luftdrag in i vår instängda dal. Det
kommer alltid någonting bättre fram, när det gamla utslitna
lägges af, sade han; och blef farbror riktigt språksam, så
berättade han om sina barndomsår och det ända upp i sin fars
kraftigaste tid, då Wallis var, såsom han kallade det, en
igenknuten påse med allt för mycket sjukt folk, ömkliga kretiner.
Men de franska soldaterne kommo, de voro de rätta doktorerne,
de slogo strax ihjäl sjukdomen och menniskorna med. Slå
kunna fransmännen, slå ett slag på många sätt, och flickorna
kunna också slå. Och dervid nickade farbror till sin i
Frankrike födda hustru och skrattade. Fransmännen kunna slå i
stenarna, så att de gifva sig. Simplonvägen ha de slagit i
klipporna, slagit en väg der, så att jag nu kan säga åt ett tre
års barn: Gå du ned i Italien, håll dig bara efter landsvägen!
Och ungen hittar ned i Italien, om han bara håller sig efter
landsvägen. Och så sjöng farbror en fransk visa och ropade
hurra för Napoleon Bonaparte.
Då hörde Rudy för första gången talas om Frankrike, om
Lyon, den stora staden vid Rhônefloden, och der hade farbror
varit.
Om icke många år skulle Rudy nog blifva en god gemsjägare;
anlag dertill hade han, sade farbror, och han lärde honom att
hålla uti en bössa, sigta och skjuta af henne. Under jagttiden
tog han honom med sig upp i bergen och lät honom dricka
af det varma gemsblodet för att taga svindeln från jägaren;
han lärde honom att känna tiden, då lavinerna på de olika
bergsidorna pläga störta ned, vid middagstiden eller på aftonen,
allt efter som solen verkade der med sina strålar; han lärde
honom att riktigt gifva akt på gemserna och af dem lära sig
hoppa, så att man kom ned på benen och stod stadigt, och
fans icke i fjällklyftan stöd för foten, måste man söka stödja
sig på armbågarna och haka sig fast med musklerna, som man
hade i lår och vador; sjelfva nacken kunde bita sig fast, om
så behöfdes. Gemserna voro kloka och stälde ut sin förpost,
men jägaren måste vara klokare och gå så, att de ej finge
väder af honom; narra dem kunde han: sin rock och hatt
hängde han upp på alpstafven, och gemsen tog rocken för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
