Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 110. Isjungfrun - 6. Besöket i qvarnen - 7. Örnnästet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mjölnaren sparkade ut. Det var en dugtig spark! Ut genom
dörren, upp på berget till gemserna! Dem kan nu Rudy sigta
på och inte på vår lilla Babette.
— Men hvad sades der? frågade kökskatten.
— Sades? — Der sades allt, som man säger, när man går
på frieri: — Jag håller af henne, och hon håller af mig, och
om det är mjölk i byttan åt en, så är det äfven mjölk i
byttan åt två. — Men hon sitter för högt för dig, sade
mjölnaren; hon sitter på gryn, på guldgryn, vet du väl. Henne når
du inte! — Ingenting sitter för högt, man kan nå det om man
vill, sade Rudy, ty rask af sig är han. — Men örnungen kan
du ändå inte nå, sade du sist. Babette sitter högre. — Jag
tar dem begge två, sade Rudy. — Ja, jag skall ge dig henne,
när du ger mig den lefvande örnungen, sade mjölnaren och
skrattade, så att svetten sprack ut i ansigtet på honom. Men
nu skall du ha tack för besöket, Rudy; kom igen i morgon,
så fins ingen hemma. Farväl Rudv! — Och Babette sade
också farväl, så ömklig som en liten kattunge, som inte kan
se sin mor. En karl står vid sina ord, sade Rudy. Gråt
inte Babette; jag för hit örnungen! — Du bryter halsen af
dig, hoppas jag, sade mjölnaren, och så slippa vi ifrån ditt
spring. — Det kallar jag att sparka! Nu är Rudy borta, och
Babette sitter och gråter, men mjölnaren sjunger tyska; det
har han lärt sig på resan. Jag vill nu inte sörja öfver det,
det hjelper inte.
— Men det ser ändå alltid bra ut, sade kökskatten.
7. Örnnästet.
Från fjällstigen klingade jodlandet så muntert och starkt;
det tydde på godt lynne och friskt mod; det var Rudy; han
gick till sin vän Vesinand.
— Du måste hjelpa mig; vi få Ragli med; jag måste taga
örnungen uppe på fjällkanten.
— Vill du inte taga det svarta ur månen först! Det är nog
lika lätt, sade Vesinand. Du är vid godt lynne.
— Ja, ty jag tänker på att hålla bröllop. Men, allvarsamt
sagdt, du skall nu få vetå, huru det är stäldt för mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
