Sagor och berättelser / Del 2 / 327 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 113. Snäckan och rosenhäcken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

113.

Snäckan och rosenhäcken.



Rundt omkring trädgården var en
hägnad af hasselbuskar, och
utanför var åker och äng med kor
och får; men midt i trädgården
stod en blommande rosenhäck; under
den låg en snäcka; hon hade
mycket inom sig, hon hade sig sjelf.

— Vänta tills min tid kommer!
sade hon. Jag skall uträtta någonting
mera än att sätta rosor, bära nötter eller
gifva mjölk, såsom kor och får.

— Jag väntar ofantligt mycket af er, sade
rosenhäcken. Törs jag fråga: när kommer det?

— Jag ger mig tid, sade snäckan. Ni har
då så fasligt brådt om! Det spänner inte
förväntningarna.

Nästa år låg snäckan ungefär på samma ställe i solskenet
under rosenträdet, som satte knopp och utvecklade rosor, alltid
friska, alltid nya. Och snäckan kröp till hälften fram, sträckte
ut trefvarna och drog dem till sig igen.

— Allt ser ut som i fjor! Det har inte skett något
framsteg; rosenträdet fortfar med rosorna; längre kommer det inte.

Sommarn gick, hösten kom, rosenträdet hade allt jemt
blommor och knoppar, ända till dess snön föll och vädret blef rått
och vått. Rosenträdet böjde sig nu mot jorden, snäckan kröp
ned i jorden.

Nu började ett nytt år, och rosorna kommo fram, och
snäckan kom fram.

— Nu är ni en gammal rosenstock, sade hon. Ni måste
snart laga att ni går ut. Ni har gifvit verlden allt hvad ni
haft inom er; om detta betydde något, är en fråga, som jag
inte haft tid att tänka öfver; men det är då tydligt, att ni
inte gjort det ringaste för er inre utveckling; annars skulle
något annat ha frambragts af er. Kan ni försvara detta? Ni
blir nu snart bara vedpinnar. Kan ni förstå hvad jag säger?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>