Sagor och berättelser / Del 2 / 339 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 114. Lyktgubbarne äro i sta’n, sade kärrfrun

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

komedinamn, såsom: »Törs du spotta i verket?», »Ett slag på
truten», »Det söta kräket» och »Hon är stupfull».

Mannen försjönk helt och hållet i tankar dervid; men
kärrfruns tankar gingo längre; hon ville ha slut på saken.

— Nu har ni väl sett nog i kramlådan! sade hon. Nu vet
ni hvad det är; men det vigtigare, som ni skulle veta, vet
ni ännu inte. Lyktgubbarne äro i sta’n! Det har mera att
betyda än poesi och saga. Jag skulle nu hålla tyst dermed;
men det måste vara en styrelse, ett öde, något som går öfver
mig; det sitter mig i halsen, det måste ut. Lyktgubbarne
äro i sta’n! De ha sluppit lös! Tagen er i akt, menniskor!

— Det der förstår jag inte ett ord af, sade mannen.

— Var så god och sätt er på skåpet, sade hon; men fall
inte ned i det och slå
sönder flaskorna; ni vet
hvad som är uti dem. Jag
skall berätta den stora
händelsen; den är inte äldre
än från i går; den har
händt förr. Denna har ännu
tre hundra sextiofyra dagar
att löpa på. Ni vet väl
huru många dagar det är
i året?

Tagen er i akt, menniskor!

Och kärrfrun berättade.

— Här var stort på färde
ute i kärret i går; här var
barnsöl; här föddes en liten lyktgubbe, här föddes tolf af den
kull, hvilken det är gifvet att, om de vilja, kunna uppträda
som menniskor och handla och vandla bland dem, som om de
vore födda menniskor. Detta är en stor tilldragelse i kärret,
och derför dansade som småljus fram öfver kärr och äng alla
lyktgubbar och lyktgummor; der fins äfven qvinfolk, men de
omtalas inte. Jag satt på skåpet der och hade i mitt knä
alla de tolf små nyfödda lyktgubbarne. De lyste som
lysmaskar; de började redan att hoppa, och för hvarje minut
tilltogo de i storlek, så att, innan en qvart var förbi, såg
hvar och en af dem lika stor ut som far eller farbror. Nu
är det en gammal medfödd lag och förmånsrätt, att när månen
står just så, som han stod i går, och den vind blåser, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>