Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 114. Lyktgubbarne äro i sta’n, sade kärrfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blåste i går, så är det gifvet och förunnadt alla de lyktgubbar,
som födas på den timmen och den minuten, att kunna bli
menniskor, och en hvar af dem att i ett helt års tid öfva sin
makt rundt omkring. Lyktgubben kan löpa landet omkring
och verlden med, om han inte är rädd för att falla i sjön
eller blåsas ut i en svår storm. Han kan fara rakt in i
menniskan, tala för henne och göra alla rörelser han vill.
Lyktgubben kan taga på sig hvilken skepnad som helst, manlig
eller qvinlig, handla i deras anda, men med hela sin egen
ytterlighet, så att deraf blir hvad han önskar; men på ett år
måste han veta och förstå att föra tre hundra sextiofem
menniskor på orätt väg och det i stor stil, föra dem bort från det
sanna och rätta; då uppnår han det högsta en lyktgubbe kan
komma till, att bli löpare framför fans statsvagn, få glödande,
brandgul rock och lågan rätt ur halsen. Det kan en simpel
lyktgubbe slicka sig om munnen efter. Men det är äfven fara
och stort bryderi för en ärelysten lyktgubbe, som vill spela
en rol. Får menniskan ögonen öppna för hvem han är och
kan blåsa bort honom, så är han borta och måste tillbaka i
kärret; och i fall lyktgubben, innan året är förbi, betages af
längtan efter att komma till sin familj och öfverger sig sjelf,
 |
| Och hade i mitt knä alla de tolf små nyfödda lyktgubbarne. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
