- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 2 /
413

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 127. Portvaktens son

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i tårar. Du liknar mig på min bröllopsdag. Gråt bara, lilla
Emilie!

— Ja, det måste jag, om inte du och pappa säga ja, sade
Emilie.

— Barn! ropade generalskan. Du är sjuk, talar i yrsel,
och jag får min förfärliga hufvudvärk! En sådan olycka som
kommer öfver vårt hus! Låt inte din mor dö, Emilie, då har
du inte någon mor!

Och generalskan fick våta ögon, hon kunde icke uthärda
att tänka på sin egen död.

*



I tidningen stod att läsa bland utnämningarna: Herr Georg
utnämd till professor, femte klassen nummer åtta.

— Det är skada att hans
föräldrar ligga i grafven och
inte kunna läsa det, sade
det nya portvaktarfolket,
som nu bodde i
källarvåningen under generalens; de
visste att professorn var född
och uppvuxen inom deras
fyra väggar.

— Nu får han skatta för
rang och titel, sade mannen.

— Ja, är det inte fasligt
mycket för ett fattigt barn!
sade hustrun.

illustration placeholder
Det kommer väl bättre tider!


— Tretiosex kronor om året — ja, det är mycket pengar!
sade mannen.

— Nej, högheten menar jag, sade hustrun. Hvad tror du
han bryr sig om de der pengarna! Dem kan han förtjena många
gånger om. Och han får sig väl en rik hustru till. Hade vi
ett barn, min gubbe, så skulle det också bli byggmästare och
professor.

Georg blef väl omtalad i källarvåningen, han blef väl
omtalad i första våningen; den gamle grefven tillät sig det.

Det var de ritade taflorna från barndomstiden, som gåfvo
anledning dertill. Men hur kommo de att omtalas? Man talade
om Ryssland, om Moskva, och så var man ju vid Kreml, som
lille Georg en gång hade ritat åt fröken Emilie; han hade ritat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free