Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 130. Moster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Riquebourg och att den der karlen skall supa ihjäl sig för att
hon skall få sin unge vän! — Ja, huru många tårar har
jag inte gråtit under de femtio år, som jag abonnerat!
Moster kände hvar enda teaterpjes, hvarje kuliss, hvarje
person, som trädde upp eller hade trädt upp. Endast under
de nio teatermånaderna lefde hon riktigt. Sommartiden utan
sommarteater var en tid, som gjorde henne gammal, medan en
teaterafton, som drog ut öfver midnatt, var en förlängning af
lifvet. Hon talade icke som andra menniskor: »Nu få vi vår,
storken har kommit!» — »Det står i tidningen om de första
smultronen.» Hon deremot bebådade höstens ankomst: »Har ni
sett att teaterlogerna nu äro annonserade till auktion? Nu
börja representationerna.»
Hon räknade en bostads värde och goda läge efter dess
närhet till teatern. Det var henne en sorg att lemna den lilla
gränden bakom teatern och flytta bort till den stora gatan
litet längre derifrån och der bo i ett hus, der hon icke hade
grannar midt emot.
— Hemma måste mitt fönster vara min teaterloge; man
kan väl inte sitta och försjunka i sig sjelf heller; menniskor
måste man ändå se. Men nu bor jag, som om jag hade
flyttat ut på landet. Vill jag se menniskor, måste jag gå ut i
mitt kök och sätta mig på diskbordet; endast der har jag
grannar midt emot. Nej, då jag bodde i min gränd, kunde jag
se rakt in till linkrämarens, och så hade jag bara tre steg
till teatern; nu har jag tre tusen gardiststeg.
Moster kunde vara sjuk, men huru illa hon än mådde,
försummade hon likväl icke teatern. Hennes läkare ordinerade,
att hon en afton skulle ha surdeg under fötterna; hon gjorde
som han sade, men for till teatern och satt der med surdeg
under fötterna. Hade hon dött der, skulle det ha varit henne
en glädje. Thorvaldsen dog på teatern, det kallade hon »en
salig död».
Hon kunde för visso icke tänka sig himmelriket utan att der
äfven måste finnas en teater; det vore oss väl icke lofvadt,
men det vore dock tänkbart, att de många utmärkta
skådespelare och skådespelerskor, som hade gått förut, måste ha en
fortsatt verkningskrets.
Moster hade sin elektriska tråd från teatern till sitt rum;
telegrammet kom hvarje söndag till kaffedags. Hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
