Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 131. Paddan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och likväl en sådan ångest; — det är ett svårt steg att taga;
men det måste man. Framåt! Rakt ut på landsvägen!
Och hon tog steg, sådana som ett slikt kräldjur kan taga, och
så var hon på landsvägen, der menniskor bodde; der voro både
blomstergårdar och kålgårdar. Hon hvilade ut vid en kålgård.
— Hvad det ändå fins många olika skapade varelser, som
jag aldrig har känt! Och hvad verlden är stor och härlig!
Men man skall också se sig omkring i den och inte bli
sittande på ett ställe. Och så hoppade hon in i kålgården.
Hvad här är grönt! Hvad här är skönt!
— Det vet jag nog, sade kålmasken på bladet. Mitt blad
är det största här inne. Det döljer halfva verlden; men den
kan jag undvara.
— Kluck! Kluck! sade det. Det kom höns; de trippade
omkring i kålgården. Den främsta hönan var långsynt; hon
såg masken på det krusiga bladet och högg efter honom, så
att han föll på marken, der han vred och vände sig. Hönan
såg först med det ena ögat och så med det andra, ty hon
visste icke hvad som kunde bli af den der vridningen.
— Han gör det inte godvilligt, tänkte hönan och lyfte
hufvudet för att hugga till. Paddan blef så förskräckt, att
hon kraflade sig rakt fram mot hönan.
— Ja så, han har hjelptrupper! sade denna. Se bara på det
der krypet! Och så vände hönan om. Jag bryr mig inte om
den lilla gröna munsbiten; den ger bara kittling i halsen. De
andra hönsen voro af samma tanke, och så gingo de.
— Jag vred mig ifrån henne, sade kålmasken; det är godt
att ha själsnärvaro; men det svåraste återstår, att komma upp
på mitt kålblad. Hvar är det?
Och den lilla paddan kom och yttrade sitt deltagande. Hon
var glad öfver att hon genom sin fulhet hade skrämt hönsen.
— Hvad menar ni med det? frågade kålmasken. Jag vred
mig ju sjelf ifrån dem. Ni är mycket obehaglig att se på;
får jag lof att ha husfred? Nu känner jag lukten af kål.
Nu är jag vid mitt blad. Det fins ingenting så skönt som
ens eget. Men högre upp måste jag.
— Ja, högre upp! sade den lilla paddan. Högre upp!
Han känner liksom jag. Men han är inte vid godt lynne i
dag; det kommer af förskräckelsen. Vi vilja alla högre upp.
Och hon såg så högt hon kunde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
