Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 143. Solskenshistorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de stilla, mörka sjöarna, der neckrosen växer, der de vilda
skogsäplena växa, der göken och skogsdufvan äro hemma.
En fattig qvinna samlade bränsle, nedfallna grenar, bar
dem på sin rygg, sitt lilla barn bar hon vid bröstet och gick
hem till sitt. Hon såg den gyllene svanen, lyckans svan,
lyfta sig från den vassbevuxna stranden. Hvad lyste der?
Ett gyllene ägg; hon lade det vid sitt bröst och värmen
stannade qvar; det var visst lif i ägget. Ja, det pickade
innanför skalet; hon märkte det och trodde, att det var hennes eget
hjerta som slog.
Hemma i sin torftiga kammare tog hon fram guldägget.
Tick, tack! sade det, som om det varit ett dyrbart guldur,
men ett ägg var det med lefvande lif. Ägget remnade, en
liten svanunge, med fjädrar som af rena guldet, stack fram
hufvudet; han hade om halsen fyra ringar, och då den fattiga
qvinnan just hade fyra gossar, tre hemma och den fjerde,
som hon hade burit med sig i skogens ensamhet, så insåg hon
strax, att här var en ring åt hvart och ett af barnen, och
just som hon insåg det, flög den lilla guldfågeln sin väg.
Hon kysste hvarje ring, lät hvart och ett af barnen kyssa
en af ringarna, lade den vid barnets hjerta, satte den på
barnets finger.
— Jag såg det, sade Solskenet. Jag såg hvad som följde.
Den ene gossen satte sig i lergropen, tog en klimp lera i
sin hand, svarfvade den med fingrarna, och den blef en bild
af Jason, som hade hemtat det gyllene skinnet.
Den andre af gossarne sprang genast ut på ängen, der
blommorna stodo med alla upptänkliga färger; han plockade en
hand full, klämde dem så hårdt, att safterna sprutade in i
hans ögon och fuktade ringen; det kraflade och kröp i
tankar och i hand, och efter år och dag talade den stora staden
om den store målaren.
Den tredje af gossarne höll ringen så hårdt i sin mun, att
den gaf ljud, genljud från hjertats botten; känslor och tankar
lyfte sig i toner, lyfte sig som sjungande svanar, dykte likt
svanar ned i den djupa sjön, tankens djupa sjö; han blef
tonernas mästare; hvart land kan nu tänka: Mig tillhör han!
Den fjerde lille, ja han var tillbakasatt af alla; han hade
hönstippen, sade de, han skulle ha peppar och smör, liksom de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
