Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 143. Solskenshistorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Och det skulle vi tåla! Hon tränger sig alltid fram, den
här madam Solsken. Vi vilju inte höra på. Det lönar inte
mödan att höra på.
Och Solskenet berättade:
— Det flög en svan fram öfver det rullande hafvet; hvarje
fjäder på honom lyste som guld; en fjäder föll ned på det
stora handelsfartyget, som för fulla segel gled förbi; fjädern
föll i det lockiga håret på den unge munnen, tillsyningsman
öfver varorna, superkarg kallade de honom. Lyckofågelns
fjäder vidrörde hans panna, blef penna i hans hand, och han
blef snart den
rike
köpmannen, som nog
kunde köpa
sig sporrar af
guld,
förvandla guldfat till
adlig sköld;
jag har skinit
in i det! sade
Solskenet.
Ägget remnade. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>