Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 144. Farfarsfar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kungarne, som om de voro dess jemlikar. En hvar från gatan
kan doppa sin trasa i ruttet vatten och vrida ur den på
hufvudet af en hedersman.
Vid sådant tal blef farfarsfar alldeles röd i ansigtet; men
litet derefter kom hans vänliga leende tillbaka, och så de
orden:
— Nå ja, kanske jag misstager mig något. Jag står i den
gamla tiden och kan inte få rätt fotfäste i den nya; vår herre
lede och styre den!
När farfarsfar
talade om den gamla
tiden, var det
alldeles som om den kom
tillbaka till mig. I
tankarna åkte jag då
i guldvagn med
hejdukar, såg skråna
flytta skylt i procession
med musik och fanor,
var med i de
muntra julstugorna med
pantlekar och
utklädning. Det var ju
visserligen också på den
tiden mycket stygt och
rysligt, stegel, hjul
och blodsutgjutelse,
men allt det rysliga
hade något lockande
och väckande. Jag
hörde så mycket
vackert, jag hörde om de danska adelsmännen, som gåfvo bonden
fri, och om Danmarks kronprins, som upphäfde slafhandeln.
 |
| Att höra farfarsfar berätta. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
