Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 144. Farfarsfar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han sade nu så mycket lustigt. Student var han med högsta
betyget och så flink på faderns kontor, att han snart kunde gå in
som kompanjon i affärerna. Han var den, med hvilken
farfarsfar mest inlät sig, men de kommo alltid i dispyt. De två
förstodo icke hvarandra och skulle aldrig komma att göra det,
sade hela familjen, men huru liten jag än var, märkte jag
dock snart, att de två icke kunde vara utan hvarandra.
Farfarsfar hörde på med strålande ögon, när Fredrik
berättade eller läste högt om framsteg i vetenskapen, om
upptäckter af naturens krafter, om allt det märkliga i vår tid.
— Menniskorna bli klokare, men inte bättre, sade då
farfarsfar. De uppfinna de förfärligaste förstörelsevapen mot
hvarandra.
— Desto hastigare är kriget förbi, sade Fredrik; man
väntar inte sju år på fredens välsignelse. Verlden är fullblodig,
den måste emellanåt ha en åderlåtning, det är nödvändigt.
En dag berättade Fredrik honom någonting, som verkligen
händt i vår tid i en liten stat. Borgmästarens ur, det stora
uret på rådhuset, angaf tiden för staden och dess befolkning;
uret gick icke alldeles riktigt, men hela staden rättade sig
dock derefter. Nu blef det äfven der i landet jernvägar, och
de stå i förbindelse med alla andra länders; man måste
derför veta tiden noggrant, eljest stöter man tillsammans.
Jernvägen fick sitt solstälda ur; det gick riktigt, men det gjorde
icke borgmästarens, och nu rättade sig allt folket i staden
efter jernvägsuret.
Jag skrattade och tyckte, att det var en rolig historia, men
farfarsfar skrattade icke; han blef helt allvarlig.
— Det ligger en hel hop i hvad du der berättar, sade han,
och jag förstår också din tanke, då du berättar mig det. Det
är lärdom i ditt urverk. Jag kommer genom det att tänka
på ett annat, mina föräldrars gamla, simpla bornholmsur med
blylod; det var deras och min barndoms tidmätare; det gick
väl inte så alldeles riktigt, men det gick och vi sågo på
visaren; den trodde vi på och tänkte inte på hjulen inuti.
Sådan var också på den tiden statsmaskinen; man såg trygt på
den och trodde på visaren. Nu har statsmaskinen blifvit ett
ur af glas, der man kan se rakt in i maskineriet, se hjulen
vrida sig och snurra omkring; man blir helt orolig för den
tappen, för det hjulet; huru skall det gå med klockslaget?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
