Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 154. Portnyckeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frågade de och frågade ännu, då kammarrådet redan var i sitt
rum, tog af sig öfverrocken, och — i den låg portnyckeln —
icke i fickan, men i fodret; dit hade den slunkit ned genom
ett hål, som icke skulle vara på fickan.
Från den qvällen fick portnyckeln en särskild stor betydelse,
icke blott när man gick ut om aftonen, utan när man satt
hemma och kammarrådet visade sin fyndighet och lät nyckeln
gifva svar på frågor.
Han tänkte sig det rimligaste svaret, och så lät han nyckeln
gifva det; slutligen trodde han sjelf derpå; men det gjorde
icke
apotekaren, en
ung man,
som var
nära slägt till
kammarrådinnan.
Den
apotekaren var
ett godt
hufvud, ett
kritiskt
hufvud; han
hade redan
som
skolgosse lemnat
recensioner
öfver böcker
och teater,
men utan att sätta ut sitt namn, det gör så mycket. Han var
hvad man kallar »skön-ande», men trodde alls icke på andar,
minst på nyckelandar.
Om Lotta Lena har den sagt: Seger och lycka! |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>