Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 155. Krymplingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De två historierna voro och förblefvo nog för Olle. De
voro som två solstrålar in i det torftiga rummet, in i den
nedtryckta tankegång, som gjorde dem buttra och vresiga.
Hans hade läst hela boken, läst den många gånger.
Sagorna buro honom ut i verlden, dit han ju icke kunde
komma, då benen icke buro honom.
Skolmästaren satt vid hans säng; de talade med hvarandra,
och det var nöjsamt för dem begge två.
Från den dagen kom skolmästaren oftare till Hans, när
föräldrarna voro ute på arbete. Det var som en högtid för
gossen, hvar gång han kom. Huru lyssnade han icke efter
hvad den gamle mannen berättade honom, om jordens storlek
och många länder, och att solen ändå var nästan en half
million gånger större än jorden och så långt borta, att en
kanonkula i sin fart behöfde hela fem och tjugu år för att
komma från solen till jorden, medan ljusstrålarna kunde hinna
till jorden på åtta minuter!
Om allt detta vet nu hvarje försigkommen skolgosse besked,
men för Hans var det nytt och ännu underbarare än allt, som
stod i sagoboken.
Skolmästaren var ett par gånger om året bjuden till
herskapets bord, och vid ett sådant tillfälle berättade han,
hvilken betydelse sagoboken hade i det fattiga huset, der redan
två historier i den ländt till väckelse och välsignelse. Den
sjuklige, qvicke lille gossen hade genom sin läsning fört
eftertanke och glädje i huset.
Då skolmästaren gick hem från herrgården, tryckte frun i
handen på honom ett par blanka silfverkronor åt lille Hans.
— Dem måste pappa och mamma ha, sade gossen, då
skolmästaren gaf honom penningarna.
Och Trädgårdsolle och Trädgårdskerstin sade:
Krymplinghans är dock äfven till gagn och välsignelse.
Ett par dagar derefter, föräldrarna voro på arbete på
herrgården, höll herskapsvagnen utanför; det var den hjertans
goda frun, som kom, glad öfver att hennes julgåfva ländt till
sådan tröst och förnöjelse för gossen och föräldrarna.
Hon hade med sig fint bröd, frukt och en butelj söt saft;
men hvad som var ännu mera glädjande, hon förde med sig
åt honom, i en förgyld bur, en liten svart fågel, som kunde
hvissla mycket vackert. Buren med fågeln sattes på den gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
